Tips från coachen

Om du är en blödig person, such as myself, läs då inte snälla mejl från din mamma samtidigt som du sitter i telefonkö och väntar på att kopplas fram till norska vägverket. Norrmän är ett skojfriskt folk. De blir oroliga om personen som kopplas fram i luren sitter och snyftar högt.

Det blir dessutom rätt svårt att ta upp tråden och vara professionell reporter när samtalet inleds på detta vis.

Jag vet inte vad det är med mig, men jag gissar på pms. Jag brukar visserligen vara rätt känslig, men häromdagen började jag gråta när jag fick höra att en person jag inte ens känner var väldigt sjuk och låg på sjukhus. Jag tyckte så synd om hans fru. Grät också när jag var på bio med Fia och såg Revolution Road i söndags och när jag i förmiddags läste om ett gäng delfiner som höll på att kvävas ihjäl eftersom de fastnat i en vak. Snyft, snyft, snyft. Nä, dags för skärpning.

I går var jag och boxades igen och då grät jag i vilket fall inte. Däremot blev jag otroligt provocerad av en gubbe som sa ”ja, du tar ju i i alla fall” och log snällt när jag boxades för allt jag var värd. Ibland är det mycket lockande att liksom missa skumgummiplattan och råka träffa mottagarens... näsa eller så.