Back like a rash, som min kusin brukar säga. Eller han sa det en gång i alla fall och jag anammade det förstås direkt. Båten sjönk inte, morfar var glad och själv fick jag mig en hel del intressant människospaning till livs. Det är intressant när man flera gånger på två dygn har svårt att avgöra om personer är utvecklingsstörda, eller bara oerhört berusade. Jag gissade oftast på det senare, men det var inte lätt!
Det var hursomhelst roligt. Roligast var när min mamma och moster sjöng karaoke. Det kommer jag leva på länge.
Äntligen ombord! Den här bilden är tagen med min bra mobiltelefon. Den dog efter ungefär fem timmar och laddaren är på jobbet, därför får ni bara se en bra bild i dag. Denna hade jag nämligen bluetoothat över till den andra telefonen av någon outgrundlig anledning.
Vissa brukar tycka att jag bara borde använda mig av den bra mobilen i stället för att släpa runt på två stycken. Men då hade ju ni inte fått se exempelvis den här bilden! Då hade mer än halva resan varit helt odokumenterad! Ha, in your face. Bilden föreställer för övrigt mig, min syster och min svåger.
Jag och lillasyster. Det här kan ni också se som en FÖRE-bild.
För sen åkte jag hem och direkt till frisören. Han undlät att klippa av mig allt hår, men mörkt ville han inte göra det. Det är platt i alla fall. Ingen plattar som min frisör!
Om ni undrar varför jag ser så irriterad ut här så är det för att jag precis upptäckte hur smutsiga fönstren är. Fönsterputsning är inte en favoritsyssla, så det ska jag nog försöka glömma.
Nu är jag som sagt hemma. Snart kommer Micket hit och dricker te. Därefter måste jag orka ut och köpa vin inför kvällspasset här i min lägenhet. Mycket att stå i, som morfar skulle uttryckt det.
I morgon har jag namnsdag. Nåde den som glömmer det!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar