Elis kelis

Många av mina vänner har barn nu för tiden. Det kan göra en smått panikslagen över sitt eget singelliv, men mest är det mysigt att kunna få låna lite. Fias och Jens Elis till exempel, kan vara det charmigaste barnet jag nånsin träffat. Han är liksom så himla glad! Och vansinnigt söt, förstås. Och så gillar han att pussas riktigt blött, vilket alltid har varit ett stort intresse även hos mig.

I går var jag och Elis och hans mamma på Armémuseum med Jill och hennes Bianca. Hade kunnat gå hursomhelst med två personer under ett år, men det gick smärtfritt. Det roligaste var när Elis, mitt i en israelisk soldats sorgliga berättelse, utropade ”HAHA!”. Mycket opassande. Men roligt. Man kommer undan med det mesta när man är ett halvår gammal och galet söt.

Närsomhelst får Kakis en bebis också. Då blir jag i princip moster. Eller ”monster” som Kakis valde att uttrycka det.

Annars i går drack jag fyra glas vin och pratade franska med en lång, snygg man. I alla fall ett par meningar. Övrig tid var vi dock inte tysta, utan höll oss till svenska. Om ni undrade. Det var fint, vin på tisdagar har alltid varit min melodi.

På tal om barn träffade jag också Luddet för ett par helger sedan, när jag, Jonis och hans tjej hälsade på honom och hans föräldrar i Växjö. Luddet är numera 2,5 och pratar oavbrutet. Det roligaste var när han pekade på en bild på Jonis i ett fotoalbum och sa ”Där är Jonte. Din pappa!” till mig. Antar att han kände att Jonis var vuxen och jag mer på Luddets egen nivå. Det kan han ha en poäng i.
Senare sa han också till sin egen pappa att jag var hans tjej. Troligen för att jag smörade in mig direkt genom att säga att Alexander Rybak är min stora idol. Ludde älskar Rybak. Man får inte vara dum.