Katten också

Nu har jag flyttat in hos Jill och Pär. Själva har de flytt landet för en vecka och lämnat sin stackars katt vind för våg. (Nu ringde det på dörren. Det var en granne som ville låna portnyckeln en stund. Nu så här i efterhand funderar jag över om det var godtroget att bara låna ut nyckelknippan sådär... Hm.)

Hur som helst, självklart ställer jag upp för katter i nöd, så i går tog jag mitt pick och pack och flyttade in. Hittills går det bra, förutom att jag tycker katter borde sova på natten och inte på dagen. Annars har de en tendens att vara väldigt störiga när man själv vill sova. Detta borde jag kommit ihåg från min egen tid som kattägare, men man har ju en tendens att glömma allt jobbigt. Jill har lärt mig ett trick som går ut på att bygga en barrikad framför sovrumsdörren med fåtölj, garderobsdörrar och lite annat. Chubby, som katten heter, skulle enligt uppgift ”förstå att det är kört” när man satt ihop dessa hinder. Tydligen ser jag dock mer lättlurad ut än Jill och Pär, för Chubby hoppade rakt igenom mina hinder och tillbringade sedan två timmar med att jama hjärteskärande och riva på dörren. Jag testade då att låta honom komma in, varpå han ägnade ytterligare en timme åt att jaga mina fötter under täcket, knuffa ner saker från fönsterbrädet, äta på en orkidé och vara allmänt irriterande. Jag slängde ut honom igen, byggde upp barrikaden... och så höll vi på sådär. 

Vid sjutiden i morse tyckte han det var dags att krypa till kojs. Det tackar vi för. Tur för honom att han är så gullig, annars skulle hans liv se annorlunda ut vågar jag gissa. 

I natt ska jag testa att köra slut på honom totalt med hans favoritvippa precis före sängdags. Wish me luck!