Åh vad fint vi ska ha det

Sms från Jill:
Hej snygging! Det vore supersnällt om du kan ta Chubby fredag-måndag. Jag har pratat allvar med honom. Han lovar och svär att hålla sig i pälsen.

Jag:
Han är varmt välkommen, det är ju din 30-årspresent! Men hälsa honom att det inte blir någon jordgubbsyoggi på köksbordet om han inte håller sig jäkligt lugn.

Jill:
Han har gått över till skogsbärsyoggi. Och lönnebergaskinka. Han hälsar att du inte vet vem du bråkar med. När jag försökte förklara att du nog skämtade morrade han bara. Verkar vara känsligt det här med frukosten.

Han var alltså safe att möta i en mörk gränd

När jag och Pär gick hem genom Aspudden i lördagsnatt träffade vi ett kiddo på skateboard.

”Alla som inte skejtar är våldtäktsmän”, väste han när han gled förbi.

Kom att tänka på detta när jag nyss av oklar anledning spotify:ade Maskinen. Nu är ni alltså varnade.

Sedan möttes vi på Debaser och träffade ett gäng med häst-medaljer på sina mantlar

Sms från mig till Pär:
”Hej smockan, vad gör ni?”
Sms från Pär till mig:
”Vi är på fest! Vad gör ni?!!”

Hahaha. Jag tycker det är oerhört lustigt att han blivit så pass Emma-anpassad att han inte överhuvudtaget ifrågasätter att bli kallad smockan. I love it.

Dagens tipssamtal

”Alltså den här oljekatastrofen i Afrika. Jag har aldrig hört talas om den! Och jag är 78 år och har lungcancer!”

Konversationsdödare

Firade Abbots födelsedag vid vattnet i Huvudsta i går. Först köpte jag en sallad i det sorgliga lilla centrumet, av en mycket uppgiven, men gullig liten tant.
Jag: Har ni plastbestick?
Tanten: Ja, visst. Vi har allting. Allt utom pengar.

Nere i festsällskapet hamnade jag bredvid en man med bandagerat ben.
Jag: Oj, vad har du gjort med benet?
Bandagerad man: Jag håller på att tillfriskna från skelettcancer.

Vad säger man? ”Krya på dig”?

”Nu har vi det bra va!”

Jo, det har vi faktiskt.

Jag älskar när det är så här varmt. Alltså, älskar, älskar, älskar. Det får gärna vara minst lika varmt hela sommaren för min del, trots att limmet som håller ihop mina böcker smälter och lossnar och jag själv blir lite svimfärdig så fort jag rör mig.

Värmen gjorde det till och med fint att jobba helg, mest i lördags då jag fick sitta på vakt utomhus i nio timmar. Jag och fotografen hittade på olika bra häcknings-lekar, såsom skäggbingo, liggaleken (den går INTE ut på att ligga med varandra vill jag understryka) och ”hur träffades det där paret”-leken. Oerhört fint var det.

I söndags gick jag av (ja, på mitten) och i måndags firade jag ledigheten med att åka till skärgården med Malin, Tet, G och Maria. Tet var visserligen väldigt besviken på hur NÄRA Stockholm vi var och ville inte riktigt gå med på att Fjäderholmarna ens tillhör skärgården, men vi andra ignorerade honom och njöt i fulla drag. Korsord, alfapet, bad i iskallt havsvatten och massa härliga Malin-oneliners (Malin: Om jag bara fick dricka en dryck i resten av mitt liv skulle jag välja kaffe... eller vatten.). Det var fint.

I tisdags ägnade jag och G oss åt samma lyckade koncept, minus Fjäderholmarna plus Vinterviken. Sedermera anslöt även Abbe och Jonis och vi drack en massa kaffe och diskuterade vikten, eller ovikten av utbildning. Bland annat.

Den här fina G har verkligen följt mig ledigheten igenom, för i dag hängde vi igen. Då tog vi ännu ett steg närmare varandra genom att köpa likadana tröjor och likadana behåar.
Sedan hetsade jag hem, lagade picknick och åkte på en alldeles för fullastad cykel till Vinterviken där matlaget slöt upp och åt quinoasallad i kvällssolen. Att cykla till Vinterviken är lätt som en plätt, det är nämligen nerförsbacke hela vägen. Hem däremot är det alltså inte lika kul. Jag blev så matt att jag fick ställa in mina kvällsplaner för att i stället ligga och flämta i min soffa.

Det måste man också få göra ibland.

Björn Borg, släng dig i väggen

I söndags var jag och mina syskon på middag hos pappafamiljen. Det var varmt, vi var glada, maten var god och allt var fint. Pappa kände att det var ett ypperligt tillfälle att komma med glada nyheter.

Pappa: Ja, just det, det här är ju något som kommer bli roligt för alla. Vi har blivit medlemmar i Sjövretens tennisklubb!
Alla barn: Va?
Pappa: Sjövretens tennisklubb!
Alla barn i kör: HURRA! ÄNTLIGEN! SOM VI HAR VÄNTAT.

Nej. Så sa såklart inte alla barn. Snarare såhär:
Elias: Men vad är Sjövreten?
Jojo: Tennis?
Jag: Vi har väl aldrig spelat tennis?
Jojo: Jag har inte ens hållit i ett rack!
Pappa (sårat): Men det är en jättefin bana. Grusplan och allting. Det är helt gratis!
Bonusmamma: HURRA!
Pappa (upprört): Men du TYCKTE ju att det var jättekul!

Det visade sig efter en stund att banan ligger där pappa och bonusmamma ska bygga sitt hus. Det kommer vara klart ungefär lagom till nästa sommar. Till dess hittar ni mig alltså i hårdträning tillsammans med mina syskon så vi riktigt ska kunna utnyttja denna guldgruva av skratt, skoj och stoj.

Stackars lilla pappa, ibland har han det faktiskt inte så lätt.

Joråsåatte

Han bjöd. Jag försökte så klart betala, men var rätt nöjd med att slippa. Dock åt vi lunch så länge att jag tvingades ta en taxi till jobbet, så det gick väl ungefär jämnt ut.

Han hade på sig kostym och slips och jag kände mig något malplacerad i flipflops och gammal cheap monday-jacka. Hade heller inte hunnit tvätta håret och såg förmodligen rätt slafsig ut, särskilt i den där miljön.

Men maten var god och sällskapet var artigt och roligt och in alles var det finemang.

Märklig man det där.

Sedan åkte jag som sagt till jobbet och tillbringade hela dagen och halva kvällen i Södertälje. Där blev jag kallad för hund och hyena och fick diverse svordomar östa över mig, men solen sken åtminstone. Och snart går jag av.