Februari

Har ni märkt att det alltid tycks bli februari, vareviga år? Jag ser det som ett sätt för världsalltet att reta just mig. När jag blir världshärskare är min första punkt på todo-listan att utrota februari, därefter tar jag fred på jorden och allt annat tjafs.

Nu är det förvisso redan torsdag, men jag tänkte ändå berätta om min fantastiskt fina helg, mest för att jag vill komma ihåg den själv. På fredagen åkte jag hem till Jill och träffade hennes Bianca som jag inte sett på ett halvår, åt god mat, drack massa vin och skrattade. På lördagen träffade jag Tet vid halv tolv och inledde den stora slumpmässiga dagen, som han fick i julklapp.

Det var jättefint väder och slumpen avgjorde att vi skulle börja med att promenera till Akademibokhandeln på Mäster Samuelsgatan. Där höll Inga-Britt Ahlenius ett föredrag, som säkert var bra, men högtalarsystemet var det icke. Alltså hörde vi inte särskilt mycket, men lika glada var vi för det.

Nästa punkt slumpade sig bli Skivmässa på Strand, där Pärkan stod och krängde skivor. Tet fick en slumpmässigt utvald R Kelly-skiva som jag inte tror han uppskattar jättemycket, eftersom han inte lyssnar på skivor... men så kan det vara i livet. Därefter fikade vi på Vurma och löste korsord innan slumpen avgjorde att vi skulle åka hem till mig och laga chili åt fina vänner.

Helt slumpmässigt (okej, jag kan ha hjälpt till lite) kom vid 19.30-tiden tio glada ynglingar hem till mig och så åt vi chili och drack vin i skenet av levande ljus till det var dans att gå ut och dansa. Slumpen fick välja ställe så klart, och det råkade bli Berns, där jag fick en kurs i hur man dansar till Housemusik. Fast mest blev jag i ärlighetens namn hånad för att jag ser så ”poppig” ut när jag dansar, oavsett vad jag dansar till. Bittert. Fast ändå kul.

I söndags var jag en liten trasa och blev glad när gulle-G bjöd hem mig på middag och film i hennes mysiga hem. Där fanns också en My med världens mysigaste dialekt. Hon lät precis som min faster och jag ville bara lyssna på henne hela tiden. Det fick jag. Samtidigt lagade vi lasagne och sedan tittade vi på en oerhört deppig film, Himlens hjärta, som får två emmor av fem möjliga. Sällskapet får DOCK fem.

Och nu är det alltså torsdag. I veckan har jag arbetat dagtid och hängt kvällstid. Jag tycker lite för mycket om att hänga på kvällstid, vilket gör mig väldigt trött morgontid, eftersom jag aldrig vill gå och lägga mig. I kväll är inget undantag, då ska jag både hinna med ett efterlängtat matlag hos Fiolino och konsert på Underbara med Lillmoff och kanske G, om hon friskat på sig.

Med alla dessa fantastiska människor i mitt liv är det egentligen väldigt märkligt att jag inte sprudlar runt i ett himlastormande lyckorus dygnet runt. Men det är ju ändå februari. Man kan inte ha för höga krav.