Samtal med morfar

Jag: Ska du fira födelsedagen nåt i dag då?
Morfar: Nej, nej. Jag går här ensam och stöter.
Jag: Kommer inte Ingrid (morfars flickvän, reds amn)?
Morfar: Nej, vi firade min födelsedag förra helgen i Karlstad. Vi var på opera.
Jag: Jaha, vad kul, var den bra?
Morfar: Nä. Jag tror inte ens du hade gillat den faktiskt.

ps. Han var, även om det inte låter så, på ytterst gott humör. Ännu gladare blev han när han fick berätta om snöröjning från tak för mig. Lilla morfar.

Sms från Kakis:

”Jag har tänkt på det: du kanske skulle skaffa dig ett djur? Sköldpaddan Boris, katten Sigge eller så...”

Jag tänker mycket

Och bloggar lite.

Alla dessa besserwisser-män

Jag: Men det fanns snö överallt utom i snowboardbacken?
Gunnar: Mexiko. Venezuela. Uganda. Det finns rätt många andra ställen med snöbrist.


- Posted using BlogPress from my iPhone

Sjunker snabbt i pris

Sean: what happened?
i thought you had decided!
bad emma!
you have to do it
fuck this doctor he's just making you unhappy
Jag: can't you do it for me?
Sean: haha
Jag: like when you called the railway
Sean: hahaha
yeah not sure that would work too well
Sean: although for investments i'll do anything...
;-)
Jag: I'm an investment?
Sean: yes exactly
so you need to be in good shape
he's not protecting the investment!
and neither are you!
Jag: haha
Sean: YOU ARE IN VIOLATION OF THE TERMS OF YOUR CONTRACT

Kölden

Jag frös hela tiden i England. Britterna hånade mig och kallade mig fejk-svensk, ”hallå, det är minus-fucking-20 där du bor, skärp dig”, men skillnaden är att svenskar inte har arktisk kyla INOMHUS. Skulle det vara tio grader i min lägenhet skulle jag troligen avlida långsamt och det kändes ibland som om jag gjorde det under veckan. Den där känslan av att aldrig bli riktigt varm, att alltid huttra och småfrysa. Det är som tortyr. I kusins svinkalla hus i Brighton satt jag och hackade tänder tills Sean fick nog av mitt gnällande och svepte in mig i tre yllesjalar som han fäste med en klädnypa.

Det var den varmaste stunden av min vecka.
Fysiskt (skrev nästan ”frysiskt”, haha). Därför var det en välkommen överraskning att ett badkar hade flyttat in i min lägenhet när jag kom hem i går.

Fast psykiskt är en annan femma.
Hur mycket hett vatten jag än fyller mitt badkar med är jag kall i hjärtat sedan jag kom hem. En veckas konstant sällskap, familj och vänner gör mig vilsen och låg i mitt ensamma hem. Jag har i dag försökt väga upp genom ett socialt rally, men inte ens lunch med Abbe, fika med Malin, middag med matlaget och häng med Tet lyckades trolla bort den kalla handen som kramar om hjärtat.

För förr eller senare måste man åka hem. Och hemma väntar ingen.

Formen av umgänge jag saknar mest är den när man är tillsammans, men ändå var för sig. Att exempelvis läsa en bok och höra någon pyssla i köket. Eller titta på en film och kunna peta till någon som jobbar på sin dator i soffan intill en, när det händer något spännande. Eller sova och veta att någon annan finns i närheten om man skulle drömma en fruktansvärd mardröm.
Någon som vill flytta in hos mig? Jag kan bädda i badkaret. Frukost ingår. Svar till: ständigt sällskapssjuk.

Rätt ska va rätt

Sean: You know like the french song, la mer.
Jag: The ocean.
Sean: No, it means "the sea".
Jag: What's the difference?
Sean: Well, good point, but it means the sea. The ocean is "la ocean".
Jag: Okay, whatever.
Sean: Just saying, you said you want to learn better english.

På andra sidan Nordsjön

I tisdags firades min ankomst med en liten fest hemma hos Aida och Anga. Jag somnade kanske halv sex och vaknade fem timmar senare och kände mig överkörd.

Varken fruktsallad eller te eller huvudvärkstabletter fungerade och när Sean på eftermiddagen började diskutera meningen med att småprata (helt meningslöst tycker han) fick kombinationen hunger, bakfylla och sömnbrist mig att bryta ihop mitt på en gata.

Chockerande för oss båda, men kanske mest för Sean. I och för sig kanske det ger honom en tankeställare över hur pass mycket man egentligen bör kritisera folk i onödan... But i think not.

Kvällen tillbringade jag med att hänga hos min bror och äta vietnamesisk take away. Nu ska jag snart åka och shop til I drop, styrkt av tolv timmars sömn och mobil kärlek.

Puss på er!

Bäst och värst

Det värsta jag vet är när folk ljuger. Särskilt om de ljuger om saker som ändå kommer fram förr eller senare, för det finns få saker som är så obehagliga som att upptäcka att någon inte bara sagt som det är. Även om det gäller småsaker. Och for the record är det ungefär lika illa att undanhålla sanningen som att ljuga rakt ut.

Och jag kommer i princip alltid på er, så ni vet det. Jag säger det dock inte alltid till er för jag jobbar på att vara mindre konfliktbenägen, men ni sjunker en bit i mina ögon.

Det bästa jag vet är däremot alla finfina människor i mitt liv och att vara ledig. I går brunchade jag med halva matlaget. Pannkakor och kärlek. Fantastisk kombination. Sedan såg jag en bra film på bio med Pärk (som han hemskt gärna vill kallas) och avslutade söndagen med att fika på söder.

I dag har jag tränat, packat, hängt med finaste Malin och löst korsord med Tet. Det var bra. Förutom att jag aldrig får igenom ett endaste korsordsord utan att motivera mig i en halvtimme och lösa ALLA ord kring ordet jag föreslår. Frustrationen.
Dessutom har jag lärt mig att man inte kan ”lend” något av någon på engelska. Det heter ”borrow”. Så vet ni det också.

Nu ska jag snart sova, för i morgon flyger jag över havet till fina människor i ett annat land. Jag ska träffa bror, titta på roliga saker, försöka att inte köpa lika många par skor som sist, prata massor med engelska, krama kusin, insupa pub-atmosfär och dansa Halo-dansen. Bland annat. Och så ska jag ta hand om mig själv i första hand så gott det går.
För det har jag lovat.

Dagens Apollo

"Jag har ingen aning, jag kom ut på 80-talet, då var en bög en bög. I dag har man ju ingen möjlighet att veta med alla queer-skitar. "


- Posted using BlogPress from my iPhone

Ledig ledig ledig

Är jag. Hela februari. Unheard of är det. Och när jag inte skriver hela dagarna på jobbet borde jag ju få lust att blogga mer, kan man tycka.

Men det har jag inte. Jag har bara lust att hänga med folk, bli bjuden på middag hos Jillan, laga meze till Tet, titta på dåliga hyrfilmer och leka med sådana jag tycker om.

Så jag gör det i stället, ett tag.

Fick jag vrida tillbaks tiden, om de gav mig en ny giv

Fan fan fan, det skulle vart du.