I går var det Sylvias och Thorbjörns sista semesterkväll i Beirut och vi var ute och åt middag och drack öl. På vägen från Godot till Behind the green door sprang vi på en fransman som jag träffade på en fest och hans vänner, där en annan kille jag träffat några gånger ingick. Kindpussar och artighetsfraser utväxlades innan vi gick vidare.
Den första jag träffar på Behind the green door är Sandi, en tjej som känner några norrmän jag brukar hänga med. Sedan hittar jag Nadim, som står och hänger i baren, och några minuter senare dyker norske Mums och hans gulliga libanesiska pojkvän upp.
För utomstående (som Sylvia och Thorbjörn) skulle det kunna verka som att jag känner hela Beirut, trots att det egentligen mest var en slump att typ alla jag känner råkade vara på samma plats samtidigt... men ändå. Kände mig tuff där ett tag, när jag kindpussades åt alla håll och kanter.
I dag åkte Malin till Berlin och jag är således solo i fem dagar. Mycket sorgligt, saknar henne redan! Som tur är ska jag få äta sushi med några fina ikväll, så det går ingen nöd på mig. Förrän i morgon. Då kommer jag troligen vara i stor nöd. Lillmoff, kom heeeem, kommer jag ligga i min säng och ropa.
lördag 20 november 2010
onsdag 17 november 2010
Min Malin
Hon köper mina favoritpretzels till mig när jag är deppig och lägger dem på min säng med gulliga lappar. Hon berömmer all min mat i alldeles för stora ordalag OCH diskar efteråt, jämt. Hon tvingar mig att gå och träna och drar med mig på olika kulturevenemang och tycker det är okej att jag ägnar dessa åt att dricka vin och se plågad ut. Hon har koll på allt som händer och gör det roligaste ”moffmoffmoff”-ljudet i världen. Hon skäller ut obehagliga män som försöker ofreda mig, trots att de är ungefär fyra gånger så stora som hon själv. Hon klappar mig när jag gråter och skrattar med mig när jag är glad och hoppdansar med mig i vardagsrummet om jag bjuder upp henne.
Hon är nog faktiskt den bästa sambon man kan ha.
Hon är nog faktiskt den bästa sambon man kan ha.
Det får man ju ändå ha förståelse för
I lördags kom Karin och Patrik hit. Vi gick ut och åt och kom in på ämnet våld. Patrik undrade om man ser många som slåss ute på krogen och det gör man ju inte.
Jag: Fast det var skottlossning på en restaurang utanför Beirut i veckan i och för sig.
Patrik: Är det sant?!
Jag: Ja, två familjer kom tydligen ihop sig och började skjuta på varandra.
Malin: Jaja, men de var ju OSAMS!
Jag: Fast det var skottlossning på en restaurang utanför Beirut i veckan i och för sig.
Patrik: Är det sant?!
Jag: Ja, två familjer kom tydligen ihop sig och började skjuta på varandra.
Malin: Jaja, men de var ju OSAMS!
torsdag 4 november 2010
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)