Det är de små sakerna i livet, osv

Tet skriver ett sms. Plötsligt stannar han upp i knappandet och ler nöjt.

Tet: Tänk vad bra man är på grammatik ändå. Pluskvamperfekt, adverb, man liksom bara behärskar det! Titta på den här meningen, jag satte den bara! Helt naturligt!

Dagens Malin

”Jag funderar på att ge mig av och börja jobba med rodeo på heltid.”

Arborist sökes

För ett par veckor sedan fick jag ett citronträd av världens snällaste Tet. Ett jättefint träd är det och jag älskar det ömt.

Tet uttryckte dock stora farhågor om min förmåga att ta hand om trädet när han kom hem till mig och fick se mina uttorkade, stendöda tomatplantor som jag hade glömt slänga. Därför har jag varit extra noga med att vattna och pyssla och fixa, trädet får helt enkelt inte dö. Jag är rädd att det skulle kunna leda till min egen död.

Men. I går. När jag kom hem från jobbet. HADE TYP HÄLFTEN AV LÖVEN RAMLAT AV!

Jag HAR ju vattnat den! Jag har INTE negligerat den! Varför gör den såhär mot mig?!

Och framförallt – hur får jag den att sluta?

Dagens anonyma vän

”Men du, om hon är störig, så säg bara till henne att du har svart bälte i karate! Det gjorde jag till en liten morrhoppa en gång, hon blev jätterädd.”

Viktigt meddelande

På sista tiden har flera av mina trognaste bloggläsare frågat mig vad som ”är på gång med den där Pär egentligen”. Hint hint, blink blink, hehe, osv.

Jag har blivit lika förvånad varje gång, men efter att ha gått igenom mina senaste inlägg misstänker jag att allting beror på att jag i juli skrev att jag och Pär var på väg hem tillsammans. Alltså: vi VAR på väg hem, tillsammans. Men inte till samma hem. Vi bor i samma område bara.

Märkligt att man ska behöva förtydliga sådant här egentligen, men hur som helst, nu har jag gjort det. Inget är på gång med Pär. Han är bara (eller inte alls bara, men ni vet) min vän.

Åhhhh, jag är så tråkig nu för tiden, jag vet, men jag hittar inga ord. Det händer en massa saker hela tiden, men jag vill inte skriva. Jag hoppas att det går över.

Slut på meddelandet.

Jaha den!

I dag åkte jag tur och retur till Karlskoga på jobbet. På vägen tillbaka till Stockholm kommer fotografen plötsligt på något.

Fotografen: Alltså, det kanske är lite sent att ta upp det här nu, men SÅG DU djuret som låg längs vägkanten på vägen till Karlskoga? Alltså, jag tror det var en gris! Ett vildsvin kanske, jag har aldrig sett ett vildsvin förut.

Dagen innan ska han på konsert

Mejl från Pär:
”Jag springer Bellmanstafetten den 28:e aug! Vad innebär det för mitt övriga schema?!?!?”

Ja hörni

Här är det ganska tyst.