Söt

Farmor ringde förut. Hon berättade att hon träffade farfar på Valborgsmässoafton. På dans på Ronneby brunn.

Hon: Ja, vi dansade och sen gick vi en promenad i regnet. Och jag hade hatt. Hatt! Jag som aldrig har hatt!
Jag: Det kanske var det som gjorde det?
Hon: Ja, det höll ju i 50 år i alla fall. Ha hatt på dig ikväll.

Kärlek

I dag fick jag, helt apropå, världens finaste mejl av världens bästa kompis. Jag tänkte lägga ut det här för att ha kvar det (och för att skryta lite, såklart). Hoppas det är okej, Kakis! <3

Emma,
Jag gillar verkligen att du:
- Kommer ihåg allt vi gjorde när vi var små
- Alltid ger mig dina gamla kläder
- Får mig att skratta som ingen annan
- Har känt mig hela livet
- Fixar de bästa festerna
- Planerar saker
- Får mig att känna mig viktig och utvald
- Är kul att prata jobb med
- Är så lik mig
- Gillar tjockisarna så jag kan ta smalisarna
- Läser samma som jag
- Inte skäms för att du läser samma som jag
- Älskar te
- Pratar så grym engelska
- Är den säkraste på flygplatser
- Fixar bästa resorna
- Inte stressar på helger
- Känner min familj
- Äter middag med min familj fast än jag inte är där
- Känner igen om jag hostar i telefonen
- Är så teknisk
- Skriver så bra
- Inte backar för något
- Vågar vara toastmaster för 100 pers
- Vill ha barn samtidigt som jag
- Kommer få barn samtidigt som jag
- Har fixat världens bästa matlag
- Är bra på känslor
- Lär mig åka skidor
- Lär mig Spotify
- Har framtidsplaner och mål
- Skrattar åt Howdygången
- Skrattar åt Gertssonskämt
- Är du

ps. Alla som haft en relation/fling med mig som läser detta (okej ni borde inte vara överdrivet många, men ändå): ta inte illa upp om det där med tjockisar. Ni är inte tjocka, Kakis har skeva kroppsideal på män bara.

ps2. Kakis, i går pratade jag med en tjej om dig. Hon sa: ”jaha, känner ni varandra? jag ÄLSKAR henne, hon är så himla snygg!”

Dagens SMS

Från Stefan:
”Var har Emma tagit vägen? Nästan lite orolig att du hamnat i drogträsket där jag hela tiden misstänkt att du skulle hamna till slut...”

Jaha

Fredag, sol och löning. Då går Emma på sitt femdagarsskift, efter att ha varit ledig i fyra, fattiga, SNÖIGA dagar. Det är sådana stunder man börjar ifrågasätta om det överhuvudtaget finns någon rättvisa.

I går hade jag ett socialt rally. Inledde starkt med Pär-lunch och följde upp med Bisse-lunch (fast då åt jag inte, någon måtta får det vara) innan jag skyndade iväg och mötte upp favorit-Sanna. Hon tog med mig på VIP-visning på Bukowskis, jag noterade att de tavlor jag tyckte mest om var de allra billigaste och funderade över vad det betyder medan vi drack vin och åt gratisgodis. Sedan åkte jag hem, åt lite halloumi och begav mig på quiz. Avslutade dagen med att gå hem till Tet och se sista Mad men-avsnittet i andra säsongen. Nu har vi bara tredje kvar! Hisnande.

Utöver nyss uppräknade personer har jag också under ledigheten hunnit träffa Kakis, Malin, Niclas och Jill och hennes lilla baby B. Rätt bra jobbat ändå. Jag, Malin och Niclas såg Lebanon på Grand. Den var otäck, men mycket bra. Jag och Kakis tittade på brudklänningar åt henne och konstaterade att brudklänningsutbudet är rätt magert i den här staden. Alla ser ungefär likadana ut. Vi såg också en stackars blivande brud som av sina vänner uppmuntrades att köpa den mest hiskeliga skapelse jag någonsin skådat. Hon såg ut som ett isberg inrullat i spets. Det kanske i och för sig var hennes tanke, folk är ju olika.

Bisse skulle efter vår lunch gå på möte inför trailerskapande till fotbolls-VM.
Jag: Ja, det behövs väl en himla bra trailer för att folk ska titta nu när Sverige inte är med.
Bisse: VA?! Är Sverige INTE MED?

Tur att jag upplyste honom om detta innan han hade sitt möte. Kunde blivit pinsamt om han föreslog att Henke Larsson skulle vara med i trailern exempelvis. (Nu ska säkert Henke Larsson vara med i trailern bara för att jag skrev så där...)

Förresten har jag och Kakis varit med i en trailer för fotbolls-VM en gång. Typ 2002. Vi fick sitta på läktaren på Stadion, det var vinter och iskallt, men trailern skulle utspela sig på sommaren, så vi fick inte ha ytterkläder på oss. När Blurs Song2 gick in i WOOOOHOOOO-delen skulle vi ställa oss upp och tokjubla. Detta fick vi upprepa cirka en miljon gånger innan det satt och för besväret fick vi varsin biobiljett. Ka-tjing.

När folk inte säger vad man vill att de ska säga

Jag: Jag förstår att UD inte kommer hämta hem strandade resenärer på grund av vulkanmolnet, men det ringer en massa läsare och undrar VARFÖR ni inte gör det, så kan du förklara det, tack?
UD: Det är flygbolagens skyldighet att se till att passagerarna kommer hem.
Jag: Ja, jo, men vad skulle du säga till någon som tycker att UD ska hämta hem honom eller henne?
UD: Jag skulle säga åt personen att vända sig till sitt flygbolag.
Jag: Ja, men om personen har gjort det?
UD: Det är allt jag skulle säga.
Jag: Alltså, JAG fattar att ni inte hämtar hem dem, men jag behöver förklara VARFÖR ni inte gör det. Typ ”för det är ingen krigszon”?
UD: De får vända sig till sina flygbolag.
Jag: Vi säger att jag är fast i Egypten. Kom och hämta mig!
UD: Vänd dig till ditt flygbolag.
Jag: Jag har gjort det, de hjälper mig inte. VARFÖR HÄMTAR NI MIG INTE? Det är den frågan alla läsarna ställer sig, jag fattar att den är ologisk, men vad skulle ni säga till mig? OM JAG REDAN FRÅGAT FLYGBOLAGET!
UD: Jag skulle säga att du får vända dig till ditt flygbolag igen.

Snark. Att det ska vara så embarmligt svårt att säga ”Det är inte UD:s ansvar att hämta hem svenskar som är strandade på flygplatser. Det ligger helt utanför vårt ansvarsområde.”

Blodsocker nere i tårna

I dag lämnade jag Seans lägenhet i London klockan tre på morgonen efter att ha sovit i kanske 20 minuter på hans soffa i hans knä, där jag somnade efter en mycket trevlig middag med Anga och Aida och lite för mycket vin. Sov hela vägen till Stansted, hela flygresan och hela vägen från Skavsta till Stockholm, fast det ger ju ändå bara cirka 3,5 timmes sömn. Åkte hem, låg i en halvtimme i min säng och stirrade upp i taket, sedan raskt iväg till jobbet.

På jobbet fick jag nästan omedelbart åka till en central adress och sedan bevaka denna fram till klockan 22.45. Utan att äta eller gå på toaletten eller göra något annat än att bara stirra på förbipasserande bilar under hela denna tid. Fast de sista två timmarna var i och för sig omväxlande, då fick jag stå utomhus och försöka undvika att frysa ihjäl. Passade också på att gnälla sönder Tet i telefon, vilket gjorde att han för första gången någonsin blev arg på mig. Eller han blev nästan arg. Men det är ungefär lika anmärkningsvärt. Han blev dock inte arg för att jag gnällde, utan för att mina chefer satte mig i en situation där jag inte fick någon mat och att jag genom att inte ignorera detta inte tog hand om mig själv. Han hatar när jag inte tar hand om mig själv. Han är fin han.

Fast det gjorde mig ju inte mindre hungrig, trött och sur tyvärr. Jag är så oerhört blodsocker-känslig, får jag inte mat när jag är hungrig störtdyker det och gör mig till den minsta, ynkligaste, svimfärdigaste personen i världen. Detta vet folk som känner mig, därför brukar de ge mig russin eller ta med mig till närmaste kylskåp/restaurang/chokladförsäljare. Folk som inte känner mig däremot, typ fotografen jag hängde med hela dagen, tror nog bara att jag är en ovanligt butter och ilsk person. Jag blir nämligen så förtvivlat sur att jag inte kan prata och än mindre förklara för folk varför jag inte pratar. Dålig egenskap. Sean hävdar att jag gör ett medvetet val som inte äter INNAN jag blir sådär hungrig, men Sean säger så mycket dumt.
Och det är svårt att äta när det inte finns någon mat och man inte får flytta på sig...

Till slut fick saken sin upplösning och jag fick snabbmat och komma in i värmen på redaktionen igen. Nu får jag snart gå hem och plötsligt är jag inte ett dugg trött, bara sjukt speedad. Typiskt mig.

Skavsta

Nu åker jag till London och dricker öl, går på fest, tittar på utställning, äter god mat och umgås med människor jag tycker om. Ville bara meddela det.

Aldrig ensam

I natt, när jag låg och funderade på huruvida man har hjärtklappning när hjärtat slår så högt att det dunkar som en hel trumorkester i huvudet, fick jag med fem minuters mellanrum två sms. Ett klockan 03.25 och ett 03.30. Utan att ha skickat något först (eller jo, men ett helt gäng timmar tidigare). Från två av varandra oberoende personer.

Det var fint. Att veta att det inte bara var jag som låg där sömnlös.

Jag svarade dock inte, för normala människor sover halv fyra en tisdagmorgon.

Note to self: läs alltid avsändarnamnet

På jobbet kan vi skicka snabbmeddelanden till varandra genom publiceringssystemet. Det brukar jag och Malin göra, typ ”äta?” ”upp med hakan!” eller ”kanske en kopp te?”. Malin och jag brukar också skoja mycket på temat att jag är hennes orakel, eftersom hon har en tendens att ställa helt omöjliga filosofiska världsproblemsfrågor till mig och förvänta sig ett svar (typ: ”Varför dödade Syrien egentligen Hariri?”).

I går skrev jag en text om en fortkörare i en norsk tunnel. När jag hade lämnat den fick jag ett snabbmeddelande. Det stod typ ”Var ligger egentligen tunneln, jag hittar den inte på google?”.

Men ååhh, Malin, ditt lilla slöo, tänkte jag kärleksfullt och tog för givet att hon satt på sin ände av redaktionen och skulle göra en webbtext på samma tema som min artikel. Jag svarade:
”Hahaha, jag vet att du tror att jag vet allting, men lite kan du väl jobba själv ditt lilla sego!”

Sedan kollade jag dock upp vart tunneln låg eftersom jag innerst inne är en god människa. Skickade en länk till Malin med informationen.
Hon svarade typ ”Va?”.

Samtidigt får jag ett annat meddelande. Från textredigeraren vid desken. ”Okej, jag skriver att den ligger nära Oslo då.”

Ridå.

Jag saknar mina yttepyttebröder

Mejl från bonusmamman:

”Kalle sprider ut bland sina kompisar att han har en stor storebror också - en ”bad guy”. Som med jämna mellanrum slår folk på käften, jorå... nickar han allvarligt mot sina förskräckta klasskamrater som får höra den ena historien värre än den andra om Elias framfart. ”He´s a reeeeal bad guy” säger han menande.”

Bitterheten

Sms från mig: Glad påsk, jag hoppas du har det bra. Jag tänker ofta på dig och saknar dig i mitt liv. Kram!

Svar: Glad påsk på dig själv och eventuella personer jag känner (och inte känner iofs) som du firar med!

Happ. Enough said antar jag.

Dagens Sean

”Okay, just tell me what happened, I promise I won't mock you, cause I'm in a hurry, so I won't have time to. I also love you and all that, but rest assured I WOULD mock the hell out of you, I just don't have the time.”

Dagens Malin

”Vi har inte påskhare i min familj, vi har påsktupp. Helt ologiskt egentligen, tuppar kan ju inte värpa!”

Leeeedig

I går städade jag min sanitära (o)lägenhet. Det låter ju duktigt, men det krävdes att dammsugaren fick ligga framme i åtta dagar innan jag tog tag i saken och då enbart för att matlaget skulle komma på kvällen. Besök är bästa städnings-pressen. I kväll kommer Malin, alltså måste jag snart diska igen, hurra!

Matlaget var starkt decimerat till enbart Fia och Lina, men mycket mysigt ändå. Jag lagade mat av saker jag hittade i mitt kök och det blev ändå helt okej. Sedan drack vi två kannor te och pratade om vårt framtida hus, där alla fina människor ska bo i härlig symbios. Jag är dock lite skeptisk till Fias bebis.. om den är snäll och glad går det bra, annars funderar jag på om den kanske kan bo i någon slags friggebod på tomten. Det går väl bra, Jens?

Efter matis åkte jag hem till Tet och planterade tomatplantor åt honom medan han åt en middag som såg oerhört nyttig och lite äcklig ut. Själv verkade han dock nöjd. Eller så nöjd som han kan vara när jag slabbar runt med jord i hans kök, man kan säga att han anser att jag är något mindre noggrann (läs: pedant) när det kommer till sådana saker än han själv är. Man kan också säga att jag inte bryr mig så mycket om det, men för att minska han ångest slabbade jag på diskbänken i stället för på matbordet som jag först hade tänkt mig.

Sedan jobbade Tet och jag hängde i hans soffa och tittade på Världens konflikter om Mellanöstern, samt på Sandhamn, en fantastiskt dålig dokusåpa på trean. Fast sådär dålig att man inte kan låta bli att titta, ni vet. Jag sabbade också Tets favoritkorsord genom att skriva in ord jag kom på hejvilt, UTAN att kolla om det skulle funka med alla andra ord på alla håll och kanter. Sånt tycker jag nämligen är onödigt. Och tråkigt. Då får man ju aldrig skriva några ord.

Därefter gick jag hem och försökte sova, vilket som vanligt nuförtiden misslyckades grovt. Och nu ska jag som sagt diska.
Vad ska ni göra i påsk?

Nä, jag har ett principbeslut mot sådana

Jag: Vi kan tyvärr inte tända några ljus, någon har snott alla mina tändare.
Lina: Nähä. Men vi kan väl använda tändstickor?