Scenario: Barmiljö. Sen onsdagkväll, folk är sliriga, musiken är lika dämpad som ljuset. En man kommer in i rummet, får syn på tjej i blommig tröja och svart kjol. Han spricker upp i stort leende, så stort att det får tjejen att titta bakom sig för att se om det står någon han känner där. Där står dock bara en stolpe. Mannen tittar bort, dricker öl. Tjejen pratar med sina vänner, dricker vin. Då och då möts deras blickar och varje gång ler mannen lika stort. Efter ett tag börjar tjejen le tillbaka, smickrad såklart. Beteendet fortlöper en god stund, tills tjejen går på toaletten. När hon återvänder är mannen borta. Plötsligt kommer någon bakifrån och lägger en arm om hennes midja. Han, förstås.
Om detta hade hänt någon annan hade de unga tu förmodligen fallit i varandras armar och inte släppt taget förrän det var dags att utväxla ringar. Nu hände detta mig. Därför utspelade sig i stället följande konversation:
Han: Hej!
Hon: Hej!
Han: Du. Jag bara tänkte. Om du hade tänkt gå hem med någon i kväll så är jag ett väldigt dåligt val.
Hon: Eh, jaha? (Note: Jag tänker ytterst sällan att jag ska ”gå hem med någon i kväll, så jag blev lite förorättad.)
Han: Eh, ja.
Hon: (tyst. vad säger man?!)
Han: Alltså, du är jättesöt. Jättegullig. Jag vet att jag har flirtat lite med dig.
Hon: Ja, man skulle nästan kunna fått intrycket att du ville gå hem med någon ikväll.
Han: Ja. Jo. Jag erkänner, jag flirtade med dig. Det gjorde jag. Men jag har en tjej.
Hon: Okej, det är lugnt. Men du kanske ska släppa min midja och gå hem till din tjej i stället?
Han: Mm. (släpper inte) Men du! (plötsligt sjukt entusiastisk) Vad gillar du för killar? Kom så letar vi upp en kille åt dig!
Till alla som någon gång tvivlat på att jag drar till mig killar med grava relationsproblem: I rest my case.
ps. Han hittade heller ingen kille åt mig, om någon undrade.
torsdag 30 april 2009
tisdag 28 april 2009
Dagens mejl
Från min blondaste vän:
"I går köpte jag biljetter till Olle Ljungström. I går bröt Olle Ljungström båda fötterna."
"I går köpte jag biljetter till Olle Ljungström. I går bröt Olle Ljungström båda fötterna."
Hon räds ingen flunsa
I går träffade jag Jill. Det var som vanligt mycket trevligt och vi kom att prata om maten i Ungern. Ingen höjdare enligt Jill.
Jag: Men det kan ju inte spela någon roll för dig, du gillar ju grisöron.
Jill: Va? Det har jag aldrig sagt!
Jag: Joho! Du har ju ätit grisöron och berättat för mig att du tyckte det var sååå himla gott.
Jill: Va?! Nä!
Jag: När du bodde i Rumänien?
Jill (mycket förorättat): NÄ det var svedd grishud!
(talande tystnad)
Jill: ... det var inte så mycket bättre va?
Sedan berättade hon glatt om när hon åt fågelinälvor. Jill, finsmakaren, ska hon hädanefter få heta.
Jag: Men det kan ju inte spela någon roll för dig, du gillar ju grisöron.
Jill: Va? Det har jag aldrig sagt!
Jag: Joho! Du har ju ätit grisöron och berättat för mig att du tyckte det var sååå himla gott.
Jill: Va?! Nä!
Jag: När du bodde i Rumänien?
Jill (mycket förorättat): NÄ det var svedd grishud!
(talande tystnad)
Jill: ... det var inte så mycket bättre va?
Sedan berättade hon glatt om när hon åt fågelinälvor. Jill, finsmakaren, ska hon hädanefter få heta.
måndag 27 april 2009
Livsfarligt
Jag börjar vänja mig nu. Vänja mig vid att solen strålar in genom fönstret och får mig att vakna med ett leende (okej, överdrift, vakna utan att vilja dö då), vänja mig vid att gå till jobbet i tunn kavaj utan att frysa det minsta, vänja mig vid att tillbringa helgerna med att flanera på Djurgården med mina solglasögonprydda systrar, eller hänga i en solstol i trädgården hos mamma.
I believe in the sun even when it isn't shining har någon, troligen pepp-syster, skrivit på en griffeltavla i mammas kök. Det gör inte jag. Jag tror på den när den finns där, tydlig och klar och gör mina dagar enklare att leva. Och det här landet har som bekant bara cirka 13 soldagar per år. Nu har vi säkert upplevt typ 10 av dessa, vilket innebär att det snart kommer bli mulet, nollgradigt och snöblandat regn. "I maj!" kommer folk utbrista, fastän det mer är regel än undantag om man ser nyktert på saken.
Och jag har ju vant mig. Det kommer göra bakslaget så mycket hårdare, livet så mycket svårare, dagarna så mycket tråkigare.
Snälla, snälla, snälla, snälla, som Caroline af Ugglas skulle ha uttryckt det. Bara några dagar till.
I believe in the sun even when it isn't shining har någon, troligen pepp-syster, skrivit på en griffeltavla i mammas kök. Det gör inte jag. Jag tror på den när den finns där, tydlig och klar och gör mina dagar enklare att leva. Och det här landet har som bekant bara cirka 13 soldagar per år. Nu har vi säkert upplevt typ 10 av dessa, vilket innebär att det snart kommer bli mulet, nollgradigt och snöblandat regn. "I maj!" kommer folk utbrista, fastän det mer är regel än undantag om man ser nyktert på saken.
Och jag har ju vant mig. Det kommer göra bakslaget så mycket hårdare, livet så mycket svårare, dagarna så mycket tråkigare.
Snälla, snälla, snälla, snälla, som Caroline af Ugglas skulle ha uttryckt det. Bara några dagar till.
söndag 26 april 2009
Och nu kommer ju svininfluensan också
För två år sedan ganska exakt gick vi över Vasabron han och jag, på väg hem, var och en till sitt, efter ännu ett 12-timmars-häng.
”Emma, om du dog nu. Då skulle jag nog faktiskt vara tvungen att vara hemma någon dag från jobbet”, sa han och det låter ju som en helt sjuk kommentar, men från honom, det avståndstagande arbetsnarkot, var den stor.
I dag gick jag över Vasabron igen och tänkte på den där kommentaren. Jag påminde honom om den när jag en stund senare steg in i hans vardagsrum. Och det var skönt att höra att han nog fortfarande skulle tvingas vara hemma från jobbet om jag dog. Kanske en hel vecka. Kanske längre.
”Emma, om du dog nu. Då skulle jag nog faktiskt vara tvungen att vara hemma någon dag från jobbet”, sa han och det låter ju som en helt sjuk kommentar, men från honom, det avståndstagande arbetsnarkot, var den stor.
I dag gick jag över Vasabron igen och tänkte på den där kommentaren. Jag påminde honom om den när jag en stund senare steg in i hans vardagsrum. Och det var skönt att höra att han nog fortfarande skulle tvingas vara hemma från jobbet om jag dog. Kanske en hel vecka. Kanske längre.
lördag 25 april 2009
Det här var jag hela dagen
En mamma med en trädgård är bra grejer. En tvättmaskin har hon också, så när jag satt och myste i solen kunde jag dessutom se till att jag slipper vända mina trosor utochin till på tisdag när jag har tvätt-tid. Kände mig som en riktig ungkarl när jag åkte hem till mamma med en påse smutstvätt, men jag tvättade den åtminstone själv.
”Have you stopped eating?” frågade min styvfar upprepade gånger så fort han fick syn på mig. ”No” sa jag sanningsenligt. ”You haven't eaten in months. You need to eat” sa han envist och åkte till Coop för att återvända med världens största chokladkaka.
Förstår inte riktigt vad han grundar uppfattningen att jag inte äter på, jag tycker inte jag gör annat än äter när jag hälsar på dem, men lite choklad säger man ju aldrig nej till. Dessutom fick jag laxsallad, fruktsallad och en massa te. Tillsammans med bok, radio, sol och åttaåring som visade upp olika konster var det en mycket bra lördag. Ska nu komplettera med en lika bra lördagkväll, wish me luck.
torsdag 23 april 2009
Resursskillnader
Dagens mejlkonversation. T = före detta webbkollega på stor, rik tidning. Har just fått iphone av sin arbetsgivare. E = jag, på uråldrig gammal pappersredaktion. Har aldrig ens hållit i en iphone.
T: detta låter helt perfekt. då skriver jag in detta i min i-cal. som jag synkar till min nya i-phone. det är ju så modernt här nu att man behöver en personlig assistent. kram!
E: Jag skriver in det i min pappersalmanacka. Det är så vi jobbar här på gammelmedia.
T: haha har du penna? eller ristar ni in?
E: Jag använder en liten bit kol som måste räcka hela året. Finanskris vet du.
T: detta låter helt perfekt. då skriver jag in detta i min i-cal. som jag synkar till min nya i-phone. det är ju så modernt här nu att man behöver en personlig assistent. kram!
E: Jag skriver in det i min pappersalmanacka. Det är så vi jobbar här på gammelmedia.
T: haha har du penna? eller ristar ni in?
E: Jag använder en liten bit kol som måste räcka hela året. Finanskris vet du.
På böljan den... blå
Kollega: Har du klippt dig?
Jag (förvånat): Nej?
Han: Men något har du väl gjort med håret?
Jag: Eh, nja, kammat det kanske?
Han: Det är så böljande. Det böljar på ett helt nytt sätt.
Kamma sig alltså. Det är något man borde testa oftare.
Jag (förvånat): Nej?
Han: Men något har du väl gjort med håret?
Jag: Eh, nja, kammat det kanske?
Han: Det är så böljande. Det böljar på ett helt nytt sätt.
Kamma sig alltså. Det är något man borde testa oftare.
Nyfattigdomen
I morse var jag tvungen att plundra min spargris. På allvar: jag både har en spargris och var tvungen att plundra den. Det gav mig hela 13 kronor, vilket i sin tur innebar att jag kunde äta ett äpple och en banan till frukost. Hurra, hurra.
Jag får förstås skylla mig själv helt och hållet. Exempelvis kunde jag ha gått upp tidigare och på så vis hunnit äta frukost i mitt hem, där det finns fullt av olika mättande alternativ. Eller så kunde jag låtit bli att köpa öl för mina sista pengar i går, fast å andra sidan var det faktiskt mycket välinvesterade pengar eftersom jag och Bisse jobbar på att få vår egen stampub. Som gänget i How I met your mother ni vet. Förutom att vi bara är två stycken. Vi tänker att vi snart kommer känna resten av klientelet på puben och därmed bli ett större gäng. Och vi gjorde stora framsteg, som i och för sig dämpades lite av att vår bartender inte sa hejdå när han slutade jobba. Jaja. Nästa gång.
I morse när jag gick över Västerbron var solen så varm att jag var tvungen att knäppa upp kappan. Helt gratis.
Det finns förresten fler anledningar till att jag borde sluta stiga upp sju minuter innan jag måste lämna lägenheten. Förutom att jag skulle hinna äta, skulle jag då också hinna läsa tidningen och kanske lyssna lite på morgon-ekot. Då skulle jag slippa sitta och låtsas att jag vet vad alla pratar om på morgonmötet för att sedan stressgoogla när jag kommer till mitt skrivbord. Typ i morse.
Chef: Den här nya utvecklingen i målet är ju HELT osannolik, eller vad säger du Emma?
Jag: Ja, verkligen...
Chef: Det måste vi VERKLIGEN titta på!
Jag: *nickar febrilt och ser insatt ut*
Varför måste alla andra människor vara så vansinnigt ambitiösa i ottan? Det är en fråga jag ställer mig.
Jag får förstås skylla mig själv helt och hållet. Exempelvis kunde jag ha gått upp tidigare och på så vis hunnit äta frukost i mitt hem, där det finns fullt av olika mättande alternativ. Eller så kunde jag låtit bli att köpa öl för mina sista pengar i går, fast å andra sidan var det faktiskt mycket välinvesterade pengar eftersom jag och Bisse jobbar på att få vår egen stampub. Som gänget i How I met your mother ni vet. Förutom att vi bara är två stycken. Vi tänker att vi snart kommer känna resten av klientelet på puben och därmed bli ett större gäng. Och vi gjorde stora framsteg, som i och för sig dämpades lite av att vår bartender inte sa hejdå när han slutade jobba. Jaja. Nästa gång.
I morse när jag gick över Västerbron var solen så varm att jag var tvungen att knäppa upp kappan. Helt gratis.
Det finns förresten fler anledningar till att jag borde sluta stiga upp sju minuter innan jag måste lämna lägenheten. Förutom att jag skulle hinna äta, skulle jag då också hinna läsa tidningen och kanske lyssna lite på morgon-ekot. Då skulle jag slippa sitta och låtsas att jag vet vad alla pratar om på morgonmötet för att sedan stressgoogla när jag kommer till mitt skrivbord. Typ i morse.
Chef: Den här nya utvecklingen i målet är ju HELT osannolik, eller vad säger du Emma?
Jag: Ja, verkligen...
Chef: Det måste vi VERKLIGEN titta på!
Jag: *nickar febrilt och ser insatt ut*
Varför måste alla andra människor vara så vansinnigt ambitiösa i ottan? Det är en fråga jag ställer mig.
tisdag 21 april 2009
Måsta mig hit och måsta mig dit
Saker jag verkligen måste göra när jag kommer hem:
* Diska. Diska, diska, diska. Jag hatar att diska mest i hela världen, särskilt i mitt kök som bara har en diskho.
* Laga mat. Riktig mat. Inte falla för frestelsen att återigen äta pasta med London-olivröran ur samma tallrik som jag använde igår (och i förrgår, ja, utan att diska).
* Tvätta, hur nu det ska gå till eftersom det är tre veckors väntetid i min tvättstuga och jag ändå tyckte det var en god idé att ignorera tiden jag hade i söndags. Nu har jag bara akut-trosor kvar i min låda, dvs sådana som man bara använder när man har akut trosbrist. I dag exempelvis ett par pyttesmå snören med hjärtan på som ser ut att passa en treåring.
* Hänga upp duschdraperiet så jag slipper snubbla över det varje gång jag är i badrummet.
Saker jag troligen kommer göra i stället:
* Ligga i min soffa och stirra upp i taket medan jag drömmer om terrasser, eget förråd och möbleringsalternativ.
* Titta på sista avsnittet jag har av min serie och fundera över vem jag ska övertala att ladda ner fler åt mig och sedan bränna på en cd-skiva och glömma i mitt hem så jag kan vara säker på att hålla mig på rätt sida om lagen.
* Surfa på olika möbelaffärer och upprepa delar av översta punkten i den här listan.
* Klättra över det nedfallna duschdraperiet ner i badkaret och ligga där och läsa En plats i solen.
* Bli sjukt hungrig och tänka att det går snabbast att bara koka lite pasta och ha på den där London-olivröran. "Äh, jag tar samma tallrik som jag använde i går..."
Som jag skrev i ett mejl i dag: Karaktärslös, thy name is Emma.
* Diska. Diska, diska, diska. Jag hatar att diska mest i hela världen, särskilt i mitt kök som bara har en diskho.
* Laga mat. Riktig mat. Inte falla för frestelsen att återigen äta pasta med London-olivröran ur samma tallrik som jag använde igår (och i förrgår, ja, utan att diska).
* Tvätta, hur nu det ska gå till eftersom det är tre veckors väntetid i min tvättstuga och jag ändå tyckte det var en god idé att ignorera tiden jag hade i söndags. Nu har jag bara akut-trosor kvar i min låda, dvs sådana som man bara använder när man har akut trosbrist. I dag exempelvis ett par pyttesmå snören med hjärtan på som ser ut att passa en treåring.
* Hänga upp duschdraperiet så jag slipper snubbla över det varje gång jag är i badrummet.
Saker jag troligen kommer göra i stället:
* Ligga i min soffa och stirra upp i taket medan jag drömmer om terrasser, eget förråd och möbleringsalternativ.
* Titta på sista avsnittet jag har av min serie och fundera över vem jag ska övertala att ladda ner fler åt mig och sedan bränna på en cd-skiva och glömma i mitt hem så jag kan vara säker på att hålla mig på rätt sida om lagen.
* Surfa på olika möbelaffärer och upprepa delar av översta punkten i den här listan.
* Klättra över det nedfallna duschdraperiet ner i badkaret och ligga där och läsa En plats i solen.
* Bli sjukt hungrig och tänka att det går snabbast att bara koka lite pasta och ha på den där London-olivröran. "Äh, jag tar samma tallrik som jag använde i går..."
Som jag skrev i ett mejl i dag: Karaktärslös, thy name is Emma.
måndag 20 april 2009
Förtydligande
Jag ska inte flytta på riktigt. Åtminstone inte från stan. Märkte att det var en del som trodde det. Jag bara verkligen ville det när jag skrev det där inlägget.
Sedan blev det bättre.
Sedan blev det bättre.
JAG FLYTTAR!
Nu är jag less på det här. Nu packar jag mitt pick och pack och flyr till trevligare breddgrader.
Fördelar med att flytta till mindre stad, typ Karlskrona:
* Jag behöver aldrig ha idétorka i mitt jobb som lokaltidningsreporter, för jag kan helt enkelt göra lokala vinklar på riksnyheter som jag inte behöver dra fram själv. Dessutom kan jag gå och gräva i tingsdiariet och på kommunen och hitta små godbitar av typen "19-åring blev svartsjuk på vän - mulade honom med räkmacka. Nu åtalas han för misshandel." Det funkade för några år sedan och det kommer funka nu.
* Jag behöver inte ha lägenhetsångest, för jag kommer få en lägenhet. Troligen en fin också. Med rimlig hyra.
* Mycket mindre skadat gods på singelmarknaden, det är min fasta övertygelse. Folk är inte ute efter att bygga murar, utan är inställda på kärlek, villa och giftermål. Det är visserligen inte jag, men det behöver jag ju inte säga.
* Lägre lön vägs upp av att allting är lite billigare.
Nackdelen är väl möjligen att jag bara har en och en halv vän (och en farmor) i Karlskrona och att jag för ett par år sedan tackade nej till ett fast jobb i nämnda stad för att det bara bor ungefär 11 ogifta män där (varav sju har barn) och alla dessa har vita byxor med dragsko strax under knäet. Men det är jag nu beredd att leva med. Hejdå.
Fördelar med att flytta till mindre stad, typ Karlskrona:
* Jag behöver aldrig ha idétorka i mitt jobb som lokaltidningsreporter, för jag kan helt enkelt göra lokala vinklar på riksnyheter som jag inte behöver dra fram själv. Dessutom kan jag gå och gräva i tingsdiariet och på kommunen och hitta små godbitar av typen "19-åring blev svartsjuk på vän - mulade honom med räkmacka. Nu åtalas han för misshandel." Det funkade för några år sedan och det kommer funka nu.
* Jag behöver inte ha lägenhetsångest, för jag kommer få en lägenhet. Troligen en fin också. Med rimlig hyra.
* Mycket mindre skadat gods på singelmarknaden, det är min fasta övertygelse. Folk är inte ute efter att bygga murar, utan är inställda på kärlek, villa och giftermål. Det är visserligen inte jag, men det behöver jag ju inte säga.
* Lägre lön vägs upp av att allting är lite billigare.
Nackdelen är väl möjligen att jag bara har en och en halv vän (och en farmor) i Karlskrona och att jag för ett par år sedan tackade nej till ett fast jobb i nämnda stad för att det bara bor ungefär 11 ogifta män där (varav sju har barn) och alla dessa har vita byxor med dragsko strax under knäet. Men det är jag nu beredd att leva med. Hejdå.
söndag 19 april 2009
Never ever
Ibland, inte ofta alls, men ibland slår den till. Saknaden. Den som får mig att vilja messamejlaringaskriva fastän jag vet att det är meningslöst, den som får det att svida till bakom ögonlocken eftersom det inte finns något att göra. Bara genomlida.
Tiden läker alla sår, säger folk ofta. Pffft, säger jag.
Tiden läker alla sår, säger folk ofta. Pffft, säger jag.
fredag 17 april 2009
It's my blogg and I'll list if I want to
Lovar du att vara ärlig? Ja!
Du heter: Emma.
Smeknamn: Emmet och liknande finns det ett gäng som säger, fast annars har jag klarat mig rätt bra utan smeknamn.
Låt som när du är ledsen sörjer till? Someday you will be loved me Deathcab for cutie (tack för den kära bloggläsare, som borde känna sig träffad om hon fortfarande läser mig).
Beroende av: Min ipod, te och lite annat smått och gott.
Vad tror folk om dig? De tror nog att jag är glad och självsäker.
Stämmer det? Ibland.
Vad får du oftast komplimanger för? Jag vet inte, mina rimkunskaper kanske?
Vad säger du för att imponera på någon? Det beror ju på vad det är för person. Häromveckan sa jag exempelvis till en obskyr musiker att jag hade en av hans låtar i min ipod, han blev sjukt imponerad (och stolt, säkert).
Hur imponerar man på dig? Genom att vara sjukt driven och oerhört rolig på ett oväntat sätt. Eller genom ovanliga specialkunskaper, det spelar ingen roll vad det är, jag älskar insnöade personer.
Brukar du skratta för dig själv? Ja, rätt ofta.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "Kram vännen".
Var bor du? Stockholm!
Trivs du där? Ja, oftast tycker jag det är bästa staden att bo i.
Äger du några converse? Japp.
Sprit, cider, vin eller öl? Vin hemma, öl ute, drinkar om det bjuds, cider när jag tröttnat på ölsmaken i munnen.
Brukar du bli för full? Det beror på vem man frågar. Jag brukar inte kräkas eller däcka på allmänna platser i alla fall, men jag har en tendens att prata lite för mycket och sedan glömma allt jag sa.
Vad har du för mobiloperatör? Telenor. Vilken otroligt meningslös fråga, är den här listan sponsrad?
Är du allergisk mot något? Oärlighet.
Har du haft sex idag? Haha, nej.
Hur svarar du i mobilen? "Hej du!" oftast. Om jag inte vet vem det är brukar jag säga mitt namn lite frågande.
Vem ringde du senast? En frilansfotograf som jag skulle möta upp för att göra en enkät med.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen? Att hon hade köpt saker till mig och att vi ses i morgon klockan ett (det var alltså inte samma person).
Antal timmar sömn inatt? Åtta ungefär. Som brukligt.
Sov du ensam? Jajamensan.
Brukar du komma i tid? Ja, det tycker jag, fast återigen så beror det nog på vem man frågar.
När mår du bra? När solen skiner som den gör just nu exempelvis, eller när jag lyckas med något, eller när jag hänger med folk jag tycker om.
När blev du fotad senast? Det var nog i måndags i London.
Hur känner du dig nu? Bra!
Vanligaste färg på dina kläder? Jag är en färgglad person, det skiftar. Rött kanske?
Vad tycker du om fötter? Jag tycker de är rätt fula.
Vad saknar du? Pappa litegrann kanske. Och pengar för tillfället.
Hade du en bra kväll igår? Ja! Jill kom hem till mig och åt soppa och drack vin och spånade idéer, det var grymt.
Favoritdryck på morgonen: Te, te, te, alltid te.
Rakar du benen? Ja, det gör jag väl ibland.
När brukar du oftast gå och lägga dig? Mellan 23-00 ungefär.
Är du blyg? Sluta ställ ja- eller nejfrågor, det är ju jättetråkigt! Ja, jag är lite blyg i vissa sammanhang.
Sysslar du med någon idrott? Jag skulle gärna vilja svara ja på den frågan, men det blir nej.
Vill du hellre ha mail än brev? Verkligen inte, men det är vad jag får.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Ja, jag är en sucker för romantik, så det gör jag nog faktiskt.
Har du spytt offentligt? Mjo. I min ungdom hände det ett par gånger.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag? Nä.
Är du nöjd med ditt liv? Ja, relativt.
Är du bortskämd? Det är jag säkert.
Vad gör du i morgon? Äter lunch hos mamma med en stor del av min stora familj, hänger förhoppningsvis i solen och toppar med helgmatlag.
Vad är det värsta du vet? Insekter i alla former, trånga utrymmen, att åka bakåt på allehanda transportmedel, inskränkta människor, folk som inte säger vad de menar rakt ut, otillräcklighet, osv, osv.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Usch, det vill jag inte tänka på.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Jag vet inte.
Vad längtar du till? Sommar och sol och ledighet och kärlek.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Absolut.
Vad använder du för shampoo? Alldeles för dyrt som är tänkt att tämja mitt vilda hår. Om det lyckas kan man diskutera. Om det är värt det kan man också diskutera.
Vad är det finaste du fått? Oj. Jag vet inte. En gång fick jag en weekend i Köpenhamn, den var fin.
En speciell dag du minns: Det finns många, men kanske den 17 april 2003 då, om jag måste välja en. (Var det ens den 17 april? Jaja, jag minns dagen i alla fall.)
Hur gammal är du? 26.
Tycker du om någon just nu? Många många!
Du samlar på? Skor. Skulle man kunna tro när man kommer in i min hall.
Gröna eller röda äppeln? Röda, fast inte mosiga. Snövit-äpplen ni vet.
Vem ringer du när du är arg/ledsen? Då ringer jag helst ingen. Jag kanske på sin höjd skickar ett sms till någon särskilt utvald person, antagligen någon av mina tjejer.
Gillar du golf? Nej. Eller jo, minigolf!
Vilken tid gick du upp idag? 08.23. Då hade jag sju minuter på mig innan jag var tvungen att gå. Det gick utmärkt.
Har du sovit i din egna säng inatt? Det var ett himla tjat om sömn, ja det har jag.
Har du strumpor på dig nu? Nej, men strumpbyxor.
Är det okej att gråta? Det är väl klart. Kanske inte överallt och närsomhelst, men som princip svarar jag ja.
När grät du senast? För någon vecka sedan.
Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa en lägenhet till mig själv.
Bär du glasögon eller linser? Jaaaaaaaaaa.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder? Neeeeeeeeej.
När går du upp ur sängen en helgmorgon? Ptja, runt halv elva kanske? Beroende på tillstånd.
Vill du gifta dig? Ja! Men jag vill inte vara gift.
Vill du ha barn? Lätt, fast inte exakt just nu.
Solar du ofta? Nej det kan jag inte påstå.
Är du bra på att laga mat? Ingen har klagat hittills.
Är du flygrädd? Nej.
Hur vig är du? Medelmåttigt skulle jag tro.
Är du musikalisk? Jag hoppas det.
Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten. Fast jag känner sällan törst, så därför dricker jag nästan bara te. Inte så bra.
Vilken är din favoritglass? Jag gillar inte glass så mycket, märkligt nog. Någon med massor av choklad kanske.
Tror du på ett liv efter döden? Jag vet inte. Nej, tror inte det.
Tycker du om sushi? Jaaaa!
Vad äter du helst när du ser på film? Salta pinnar.
Bor dina föräldrar tillsammans? Nej, de bor inte ens i samma land.
Har du tandläkarskräck: Ja, stor.
Är du morgon- eller kvällsmänniska? Kvälls.
Vilken ögonfärg har du? Blågrönaktig.
Har du någon gång gråtit dej till sömns? Inte till sömns. Jag kan väl inte sova om jag gråter heller, måste gråta klart först.
Biter du på naglarna? Ja, periodvis.
Röker du? Mjo, lite till mans.
Senaste låt du hörde: Jag är senil när det gäller sådant. Minns inte.
Du heter: Emma.
Smeknamn: Emmet och liknande finns det ett gäng som säger, fast annars har jag klarat mig rätt bra utan smeknamn.
Låt som när du är ledsen sörjer till? Someday you will be loved me Deathcab for cutie (tack för den kära bloggläsare, som borde känna sig träffad om hon fortfarande läser mig).
Beroende av: Min ipod, te och lite annat smått och gott.
Vad tror folk om dig? De tror nog att jag är glad och självsäker.
Stämmer det? Ibland.
Vad får du oftast komplimanger för? Jag vet inte, mina rimkunskaper kanske?
Vad säger du för att imponera på någon? Det beror ju på vad det är för person. Häromveckan sa jag exempelvis till en obskyr musiker att jag hade en av hans låtar i min ipod, han blev sjukt imponerad (och stolt, säkert).
Hur imponerar man på dig? Genom att vara sjukt driven och oerhört rolig på ett oväntat sätt. Eller genom ovanliga specialkunskaper, det spelar ingen roll vad det är, jag älskar insnöade personer.
Brukar du skratta för dig själv? Ja, rätt ofta.
Vad står det i ditt senast inkomna SMS? "Kram vännen".
Var bor du? Stockholm!
Trivs du där? Ja, oftast tycker jag det är bästa staden att bo i.
Äger du några converse? Japp.
Sprit, cider, vin eller öl? Vin hemma, öl ute, drinkar om det bjuds, cider när jag tröttnat på ölsmaken i munnen.
Brukar du bli för full? Det beror på vem man frågar. Jag brukar inte kräkas eller däcka på allmänna platser i alla fall, men jag har en tendens att prata lite för mycket och sedan glömma allt jag sa.
Vad har du för mobiloperatör? Telenor. Vilken otroligt meningslös fråga, är den här listan sponsrad?
Är du allergisk mot något? Oärlighet.
Har du haft sex idag? Haha, nej.
Hur svarar du i mobilen? "Hej du!" oftast. Om jag inte vet vem det är brukar jag säga mitt namn lite frågande.
Vem ringde du senast? En frilansfotograf som jag skulle möta upp för att göra en enkät med.
Vad sa den du senast pratade med i telefonen? Att hon hade köpt saker till mig och att vi ses i morgon klockan ett (det var alltså inte samma person).
Antal timmar sömn inatt? Åtta ungefär. Som brukligt.
Sov du ensam? Jajamensan.
Brukar du komma i tid? Ja, det tycker jag, fast återigen så beror det nog på vem man frågar.
När mår du bra? När solen skiner som den gör just nu exempelvis, eller när jag lyckas med något, eller när jag hänger med folk jag tycker om.
När blev du fotad senast? Det var nog i måndags i London.
Hur känner du dig nu? Bra!
Vanligaste färg på dina kläder? Jag är en färgglad person, det skiftar. Rött kanske?
Vad tycker du om fötter? Jag tycker de är rätt fula.
Vad saknar du? Pappa litegrann kanske. Och pengar för tillfället.
Hade du en bra kväll igår? Ja! Jill kom hem till mig och åt soppa och drack vin och spånade idéer, det var grymt.
Favoritdryck på morgonen: Te, te, te, alltid te.
Rakar du benen? Ja, det gör jag väl ibland.
När brukar du oftast gå och lägga dig? Mellan 23-00 ungefär.
Är du blyg? Sluta ställ ja- eller nejfrågor, det är ju jättetråkigt! Ja, jag är lite blyg i vissa sammanhang.
Sysslar du med någon idrott? Jag skulle gärna vilja svara ja på den frågan, men det blir nej.
Vill du hellre ha mail än brev? Verkligen inte, men det är vad jag får.
Tror du på kärlek vid första ögonkastet? Ja, jag är en sucker för romantik, så det gör jag nog faktiskt.
Har du spytt offentligt? Mjo. I min ungdom hände det ett par gånger.
Vad skulle du göra om du vore kille/tjej för en dag? Nä.
Är du nöjd med ditt liv? Ja, relativt.
Är du bortskämd? Det är jag säkert.
Vad gör du i morgon? Äter lunch hos mamma med en stor del av min stora familj, hänger förhoppningsvis i solen och toppar med helgmatlag.
Vad är det värsta du vet? Insekter i alla former, trånga utrymmen, att åka bakåt på allehanda transportmedel, inskränkta människor, folk som inte säger vad de menar rakt ut, otillräcklighet, osv, osv.
Hur mycket pengar brukar du slösa på en vecka? Usch, det vill jag inte tänka på.
Vilken kändis tycker du är en bra förebild? Jag vet inte.
Vad längtar du till? Sommar och sol och ledighet och kärlek.
Har du bra vänner och äkta vänskap? Absolut.
Vad använder du för shampoo? Alldeles för dyrt som är tänkt att tämja mitt vilda hår. Om det lyckas kan man diskutera. Om det är värt det kan man också diskutera.
Vad är det finaste du fått? Oj. Jag vet inte. En gång fick jag en weekend i Köpenhamn, den var fin.
En speciell dag du minns: Det finns många, men kanske den 17 april 2003 då, om jag måste välja en. (Var det ens den 17 april? Jaja, jag minns dagen i alla fall.)
Hur gammal är du? 26.
Tycker du om någon just nu? Många många!
Du samlar på? Skor. Skulle man kunna tro när man kommer in i min hall.
Gröna eller röda äppeln? Röda, fast inte mosiga. Snövit-äpplen ni vet.
Vem ringer du när du är arg/ledsen? Då ringer jag helst ingen. Jag kanske på sin höjd skickar ett sms till någon särskilt utvald person, antagligen någon av mina tjejer.
Gillar du golf? Nej. Eller jo, minigolf!
Vilken tid gick du upp idag? 08.23. Då hade jag sju minuter på mig innan jag var tvungen att gå. Det gick utmärkt.
Har du sovit i din egna säng inatt? Det var ett himla tjat om sömn, ja det har jag.
Har du strumpor på dig nu? Nej, men strumpbyxor.
Är det okej att gråta? Det är väl klart. Kanske inte överallt och närsomhelst, men som princip svarar jag ja.
När grät du senast? För någon vecka sedan.
Vad skulle du göra om du vann en miljon? Köpa en lägenhet till mig själv.
Bär du glasögon eller linser? Jaaaaaaaaaa.
Tycker du det är viktigt att ha märkeskläder? Neeeeeeeeej.
När går du upp ur sängen en helgmorgon? Ptja, runt halv elva kanske? Beroende på tillstånd.
Vill du gifta dig? Ja! Men jag vill inte vara gift.
Vill du ha barn? Lätt, fast inte exakt just nu.
Solar du ofta? Nej det kan jag inte påstå.
Är du bra på att laga mat? Ingen har klagat hittills.
Är du flygrädd? Nej.
Hur vig är du? Medelmåttigt skulle jag tro.
Är du musikalisk? Jag hoppas det.
Vad dricker du helst när du är törstig? Vatten. Fast jag känner sällan törst, så därför dricker jag nästan bara te. Inte så bra.
Vilken är din favoritglass? Jag gillar inte glass så mycket, märkligt nog. Någon med massor av choklad kanske.
Tror du på ett liv efter döden? Jag vet inte. Nej, tror inte det.
Tycker du om sushi? Jaaaa!
Vad äter du helst när du ser på film? Salta pinnar.
Bor dina föräldrar tillsammans? Nej, de bor inte ens i samma land.
Har du tandläkarskräck: Ja, stor.
Är du morgon- eller kvällsmänniska? Kvälls.
Vilken ögonfärg har du? Blågrönaktig.
Har du någon gång gråtit dej till sömns? Inte till sömns. Jag kan väl inte sova om jag gråter heller, måste gråta klart först.
Biter du på naglarna? Ja, periodvis.
Röker du? Mjo, lite till mans.
Senaste låt du hörde: Jag är senil när det gäller sådant. Minns inte.
torsdag 16 april 2009
Filmar du?
Att tv-fotografer beter sig lite hursomhelst är ju inget nytt direkt, men i dag blev jag faktiskt riktigt provocerad. Jag fattar att det inte finns så mycket bildmässigt att jobba med på en pressträff i världens minsta konferenssal möblerad som ett klassrum. Jag fattar att man får försöka göra det bästa av situationen. Det jag däremot inte fattar är hur man kan tycka det känns som en bra idé att ställa sin kamera en centimeter från mitt anteckningsblock och filma vad jag skriver.
Okej, jag skrev inga stora världsomvälvande epos, jag skrev väl typ "Malaria fäste Medelhavet. Varmare klimat. IPCC?", men ändå. Vi är ju konkurrenter! Det är som att jag skulle skriva av hela hans färdiga reportage till punkt och pricka... eller nåt, jag vet inte, men ni fattar.
Jag kände för att skriva "SLUTA FILMA DITT PUCKO", det hade varit kul och troligen gjort så mitt block slapp hamna i SVT, men jag är förstås för väluppfostrad för sådant. Skrev i stället "0,1-1%". Håll utkik.
Okej, jag skrev inga stora världsomvälvande epos, jag skrev väl typ "Malaria fäste Medelhavet. Varmare klimat. IPCC?", men ändå. Vi är ju konkurrenter! Det är som att jag skulle skriva av hela hans färdiga reportage till punkt och pricka... eller nåt, jag vet inte, men ni fattar.
Jag kände för att skriva "SLUTA FILMA DITT PUCKO", det hade varit kul och troligen gjort så mitt block slapp hamna i SVT, men jag är förstås för väluppfostrad för sådant. Skrev i stället "0,1-1%". Håll utkik.
onsdag 15 april 2009
Man upphör aldrig att förvånas
... över hur många fullständiga idioter det finns därute.
Jag var inne och spanade efter tänkbara nyheter i ett diarium och hittade en nådeansökan från en 28-årig man (det stod visserligen att han var 26, men personen som skrev det kunde uppenbarligen inte räkna, reds. anm.), dömd i hovrätten till två års fängelse för våldtäkt. Nu vill han ha fotboja eller samhällstjänst i stället, för sin "familjs skull". Den skulle drabbas både psykiskt och ekonomiskt om han tvingades avtjäna sitt straff, nämligen.
Det kunde han ju inte ha tänkt på innan han valde att våldta en kvinna som var berusad till medvetslöshet och inte kunde säga ifrån eller göra motstånd? Jag blev så irriterad att jag var tvungen att leta fram domen och efter att ha läst även den är jag helt övertygad om att 28-åringen ska gå direkt i fängelse, utan att passera gå (om det sedan kommer hjälpa är en annan diskussion).
Däremot tycker jag synd om hans sambo och deras två små barn. Framförallt om barnen. Sambon måste ju ha någon egen form av problematik eftersom hon, trots att 28-åringen tillsammans med en vän våldtagit en medvetslös person, stannar hos honom.
Idioter. Det finns så många idioter.
Jag var inne och spanade efter tänkbara nyheter i ett diarium och hittade en nådeansökan från en 28-årig man (det stod visserligen att han var 26, men personen som skrev det kunde uppenbarligen inte räkna, reds. anm.), dömd i hovrätten till två års fängelse för våldtäkt. Nu vill han ha fotboja eller samhällstjänst i stället, för sin "familjs skull". Den skulle drabbas både psykiskt och ekonomiskt om han tvingades avtjäna sitt straff, nämligen.
Det kunde han ju inte ha tänkt på innan han valde att våldta en kvinna som var berusad till medvetslöshet och inte kunde säga ifrån eller göra motstånd? Jag blev så irriterad att jag var tvungen att leta fram domen och efter att ha läst även den är jag helt övertygad om att 28-åringen ska gå direkt i fängelse, utan att passera gå (om det sedan kommer hjälpa är en annan diskussion).
Däremot tycker jag synd om hans sambo och deras två små barn. Framförallt om barnen. Sambon måste ju ha någon egen form av problematik eftersom hon, trots att 28-åringen tillsammans med en vän våldtagit en medvetslös person, stannar hos honom.
Idioter. Det finns så många idioter.
Gnällblogg
Jag vaknade i morse som en mycket sorglig version av mig själv. Ena ögat igenmurat. Halsen uppsvullen. Hostan från dödsriket. Ont överallt.
Jag jämrade mig en stund, kom sedan på att ingen ändå skulle höra mig och komma springande med te, alvedon och tycka synd om-fraser och tvingade mig därför att gå upp och påbörja saneringsarbetet. Det är sådana här dagar man hade stannat hemma och tittat på film i soffan om man var en normal människa med ett normalt jobb. När man är en onormal människa med ständigt onormala arbetsförhållanden är det däremot bara att bita ihop och äta värktabletter. Särskilt när man just varit ledig i sex dagar.
Mitt på Västerbron kom jag på att jag glömde min matlåda hemma. Jag som tillbringade säkert en timme med att slava framför spisen i går. Det var ju kul, då blir det luft till lunch då, tänkte jag bittert för mig själv.
Men, det finns förstås ljuspunkter. Jag sov exempelvis himla gott i natt. Vaknade bara ett par gånger, exempelvis klockan 04.30 då Jill av någon anledning bestämde sig för att sms:a till mig. "Perfekt." skrev hon. Vad som var så himla perfekt vid den okristliga tidpunkten framgick inte. En annan ljuspunkt är att min bonusmamma och mina yngsta bröder är på Sverigebesök och att jag får träffa dem i morgon. Och så har jag fortfarande min ungdom i behåll. I något år till.
Jag jämrade mig en stund, kom sedan på att ingen ändå skulle höra mig och komma springande med te, alvedon och tycka synd om-fraser och tvingade mig därför att gå upp och påbörja saneringsarbetet. Det är sådana här dagar man hade stannat hemma och tittat på film i soffan om man var en normal människa med ett normalt jobb. När man är en onormal människa med ständigt onormala arbetsförhållanden är det däremot bara att bita ihop och äta värktabletter. Särskilt när man just varit ledig i sex dagar.
Mitt på Västerbron kom jag på att jag glömde min matlåda hemma. Jag som tillbringade säkert en timme med att slava framför spisen i går. Det var ju kul, då blir det luft till lunch då, tänkte jag bittert för mig själv.
Men, det finns förstås ljuspunkter. Jag sov exempelvis himla gott i natt. Vaknade bara ett par gånger, exempelvis klockan 04.30 då Jill av någon anledning bestämde sig för att sms:a till mig. "Perfekt." skrev hon. Vad som var så himla perfekt vid den okristliga tidpunkten framgick inte. En annan ljuspunkt är att min bonusmamma och mina yngsta bröder är på Sverigebesök och att jag får träffa dem i morgon. Och så har jag fortfarande min ungdom i behåll. I något år till.
tisdag 14 april 2009
Borta bra, Emma bäst
Jag är hemma igen, men jag är så fruktansvärt trött så ni får nöja er med den här fantastiska bilden så länge. Notera Saras huvudbonad, man kan lätt missa den om man inte tittar ordentligt.Det roligaste med den här bilden är att vi inte står vid något skojigt turiststånd och provar galna saker. Vi går bara ner för en gata och tar en random bild. Vi äger alltså ovanstående saker. Det måste vara detta som gör att vi gillar varandra så mycket...
fredag 10 april 2009
Brighton-side of life
Jag sitter i min kusins mysiga lilla typiskt brittiska hus i centrala Brighton och dricker te. Brighton är en bra stad har jag kommit fram till. Kompakt, trevlig och vid havet. Och solig.
I kväll är det stora festligheter på gång. Sara ska klä ut sig till ett bi. Kusin-Axels roomie funderar på att vara igelkott. Sen grekisk fest, spännande pub och dans i gaykvarteren hela natten. Erkänn att ni skulle vilja vara här.
I morgon: London och lillebror.
tisdag 7 april 2009
Tävling!
Sol, sol, du är cool
Fast egentligen är du ju het och inte kylig
Du kastar strålar på oss och det är ju bra
Inte för att det angår mig eller så, men ändå
Ovanstående dikt satt på kylskåpet i mitt barndomshem (barndomshem? Varför valde jag just det ordet?) under hela min uppväxt och varje gång solen skiner kommer de där raderna tillbaka till mig. (Alternativt den gamla sången "solen lyser, alla myser, alla strålar ikapp med solen!" men nu var det inte den jag skulle skriva om.)
Frågan är: vem har skrivit dikten? Rätt svar får en mycket fin belöning.
ps. Josephine! Jag förstår att det kliar i fingrarna på dig, men du är diskvalificerad, det hoppas jag att du inser. Du med, mamma.
Fast egentligen är du ju het och inte kylig
Du kastar strålar på oss och det är ju bra
Inte för att det angår mig eller så, men ändå
Ovanstående dikt satt på kylskåpet i mitt barndomshem (barndomshem? Varför valde jag just det ordet?) under hela min uppväxt och varje gång solen skiner kommer de där raderna tillbaka till mig. (Alternativt den gamla sången "solen lyser, alla myser, alla strålar ikapp med solen!" men nu var det inte den jag skulle skriva om.)
Frågan är: vem har skrivit dikten? Rätt svar får en mycket fin belöning.
ps. Josephine! Jag förstår att det kliar i fingrarna på dig, men du är diskvalificerad, det hoppas jag att du inser. Du med, mamma.
måndag 6 april 2009
Mormor
För 13 år sedan satt jag i ditt kök och tittade på en gammal askkopp. Jag tittade på den och tänkte på att jag hade gett den till dig och att det var ganska onödigt gjort av mig, för det uppmuntrade väl inte dig att sluta röka. Du kunde inte sluta sa du alltid, inte ens när du fick bröstcancer och tvingades operera bort ditt ena bröst. Inte ens när cancern spred sig till lungorna och gjorde dig sjukare och sjukare för varje år. Inte ens när du visste att du skulle dö om du inte slutade omedelbart.
Fast jag trodde ändå aldrig att du skulle dö. Du skulle ju leva och se mig ta studenten, gifta mig och bli gammelmormor till mina barn. Det var ju det vi hade bestämt. Det lovade du.
Men för 13 år sedan satt jag i ditt kök och tittade på din gamla askkopp och visste att du aldrig mer skulle lova mig någonting. Det var påskafton och jag åt soppa. Jag skulle inte ha varit i ditt kök, jag skulle firat påsk hos min kompis med hästarna, men i stället satt jag där jag satt och lät bli att gråta.
Ett par timmar tidigare såg jag dig för sista gången, fast det var inte du, det var bara din kropp. Du ville inte att jag skulle se dig så och jag vet inte varför jag ändå gjorde det när du inte längre kunde säga någonting. Jag ångrar det, för när jag tänker på dig nu är det bara den bilden som visar sig i mitt huvud.
Jag vill minnas dig när du skrattade, när du sa det bästa vi har sätter vi på bordet, när du bad morfar hissa flaggan på Emma-dagen och när du bad mig lägga ett gäng kramar i frysen så du hade ett lager att ta av, men jag minns inte hur du såg ut då.
Jag minns bara hur det kändes. Att vara din favorit. Att inte kunna göra fel i dina ögon. Att allt det försvann, rycktes bort, utan pardon.
Och nu har jag levt lika länge utan dig som med dig, men ändå, fortfarande, saknar jag dig så mycket att jag inte kan skriva det här utan att ögonen tåras.
Fast jag trodde ändå aldrig att du skulle dö. Du skulle ju leva och se mig ta studenten, gifta mig och bli gammelmormor till mina barn. Det var ju det vi hade bestämt. Det lovade du.
Men för 13 år sedan satt jag i ditt kök och tittade på din gamla askkopp och visste att du aldrig mer skulle lova mig någonting. Det var påskafton och jag åt soppa. Jag skulle inte ha varit i ditt kök, jag skulle firat påsk hos min kompis med hästarna, men i stället satt jag där jag satt och lät bli att gråta.
Ett par timmar tidigare såg jag dig för sista gången, fast det var inte du, det var bara din kropp. Du ville inte att jag skulle se dig så och jag vet inte varför jag ändå gjorde det när du inte längre kunde säga någonting. Jag ångrar det, för när jag tänker på dig nu är det bara den bilden som visar sig i mitt huvud.
Jag vill minnas dig när du skrattade, när du sa det bästa vi har sätter vi på bordet, när du bad morfar hissa flaggan på Emma-dagen och när du bad mig lägga ett gäng kramar i frysen så du hade ett lager att ta av, men jag minns inte hur du såg ut då.
Jag minns bara hur det kändes. Att vara din favorit. Att inte kunna göra fel i dina ögon. Att allt det försvann, rycktes bort, utan pardon.
Och nu har jag levt lika länge utan dig som med dig, men ändå, fortfarande, saknar jag dig så mycket att jag inte kan skriva det här utan att ögonen tåras.
söndag 5 april 2009
Come sunshine
Jag ska nog undvika mitt kontoutdrag ett tag tror jag. Ibland får jag för mig att jag är ekonomiskt oberoende och svischar med mitt kort hit och dit hejvilt. I går var en sådan dag. En väska hit, en dyr present dit, en (eller 18) öl här, en taxi där. Fast jag betalade nog ingen taxi när jag tänker efter. Det var ju ekonomiskt av mig.
Jag skyller det på vårsolen, den gör mig manisk. Och on the boogie. Men, tills jag chockats av summorna som lämnat mitt konto i helgen väljer jag att se det som lätt värt.
Det sjukaste helgen hade att bjuda på: Långt in på småtimmarna i natt log jag glatt mot en man som befann sig på samma uteställe som jag. Sedan dansade jag en sväng med honom. Det var han uppenbarligen inte särskilt van vid, för han tog det som att jag ville gifta mig med honom, eller åtminstone slänga av mig alla mina kläder och erbjuda honom min kropp, där och då och hämningslöst. När jag i stället tackade för dansen (eller ja, gick därifrån i alla fall) och köade till garderoben blev han helt vansinnig. På allvar. Han kallade mig de grövsta könsorden han kunde komma på och sa att jag hetsade upp folk bara för min egen njutnings skull. Han menade alltså att jag var en så kallad ”tease”.
Existerar det folk som använder det begreppet på allvar, undrar ni? Svaret är ja. Personen i fråga tänkte sedan slå ner mitt sällskap som försökte be honom ta det lite lugnt och kanske inte skrika mig rakt i ansiktet. Himla trevlig karl. Jag rekommenderar honom varmt.
I dag fick jag åka hem till Fia och Jens på eftermiddagen. Där hade de lagat en stor buffé till min ära. Eller kanske till varandras, jag vet inte, jag kände mig i vilket fall ärad. Sen fick jag kaffe och filmvisning. Vi tittade på ”Go”. Den har Jens upptäckt och den var bra.
Tack för mig.
Jag skyller det på vårsolen, den gör mig manisk. Och on the boogie. Men, tills jag chockats av summorna som lämnat mitt konto i helgen väljer jag att se det som lätt värt.
Det sjukaste helgen hade att bjuda på: Långt in på småtimmarna i natt log jag glatt mot en man som befann sig på samma uteställe som jag. Sedan dansade jag en sväng med honom. Det var han uppenbarligen inte särskilt van vid, för han tog det som att jag ville gifta mig med honom, eller åtminstone slänga av mig alla mina kläder och erbjuda honom min kropp, där och då och hämningslöst. När jag i stället tackade för dansen (eller ja, gick därifrån i alla fall) och köade till garderoben blev han helt vansinnig. På allvar. Han kallade mig de grövsta könsorden han kunde komma på och sa att jag hetsade upp folk bara för min egen njutnings skull. Han menade alltså att jag var en så kallad ”tease”.
Existerar det folk som använder det begreppet på allvar, undrar ni? Svaret är ja. Personen i fråga tänkte sedan slå ner mitt sällskap som försökte be honom ta det lite lugnt och kanske inte skrika mig rakt i ansiktet. Himla trevlig karl. Jag rekommenderar honom varmt.
I dag fick jag åka hem till Fia och Jens på eftermiddagen. Där hade de lagat en stor buffé till min ära. Eller kanske till varandras, jag vet inte, jag kände mig i vilket fall ärad. Sen fick jag kaffe och filmvisning. Vi tittade på ”Go”. Den har Jens upptäckt och den var bra.
Tack för mig.
fredag 3 april 2009
Sol och radioskugga
I dag gick jag till jobbet. Det tog knappt 20 minuter. Lyx, lyx! Och så var det sol. Jag älskar sol, innerligt och hett.
I går eldade jag nästan upp ett gäng halloumiskivor i mitt kök, vilket ledde till att ett tjockt os lade sig över hela min lägenhet och alla mina tillhörigheter. Nu luktar jag som om jag jobbade i en korvkiosk eller nåt. Så går det när man försöker göra 18 saker samtidigt (steka halloumi, föna håret, hitta sockar, titta på ett avsnitt av min nya favvoserie, återkommer till den).
Mitt nya jobb är trevligt. Allting är snyggt och fräscht och ambitiöst. Det här med att plötsligt vara pc-användare igen är inte lika trevligt dock. Jag får exempelvis inget meddelande när jag får nya mejl, jag kan inte använda min älsklingsfunktion rörliga hörn och allt är lite fulare. Bland annat. Som tur är får jag troligen tillbaka min privata dator i dag. Som otur är har de inte lyckats återfinna nästan något av det som var på den. Nej, jag har inte gjort någon backup, ja, jag ska börja göra det nu.
Så himla trist. Inte för att det var några livsviktiga saker som fanns i den, mest bilder och texter, men sådant kommer ju aldrig åter. Särskilt inte texterna, de som inte blivit artiklar eller blogginlägg.
Men det fanns väl någon högre mening med det också får man anta.
I helgen ska det bli mer sol läser jag i tidningen och det gör mig lite stressad, för jag hyrde en serie i min helt värdelösa videobutik i söndags som jag inte orkade börja titta på förrän i onsdags… och då blev jag så hooked att jag var tvungen att vara vaken till halv två på natten. Likaså i går. Jag kommer inte berätta vilken serie det är, men jag har fortfarande massor av skivor kvar och hade som plan att jag bara skulle titta på den heeeela helgen. Men det går ju inte om det ska bli sol! Aldrig får man vara riktigt nöjd. Nätterna är inget alternativ, då ska jag gå på fest. Får hoppas på ett tjockt molntäcke på söndag, men då ska jag ju vara kulturell med Fia kom jag på nu.
Typiskt.
Det är för övrigt med nöd och näppe det går att titta på dvd hos mig överhuvudtaget. Bilden rullar oupphörligen. Min lägenhet är som en teknisk dödszon. Boxen till tv’n är död, min dator är död, stereon sätter inte igång om man inte lirkar med den i 20 minuter och radioskugga råder. Jag har läst väldigt många böcker på sista tiden. Inget ont som inte för något gott med sig, säger jag hurtigt.
I går eldade jag nästan upp ett gäng halloumiskivor i mitt kök, vilket ledde till att ett tjockt os lade sig över hela min lägenhet och alla mina tillhörigheter. Nu luktar jag som om jag jobbade i en korvkiosk eller nåt. Så går det när man försöker göra 18 saker samtidigt (steka halloumi, föna håret, hitta sockar, titta på ett avsnitt av min nya favvoserie, återkommer till den).
Mitt nya jobb är trevligt. Allting är snyggt och fräscht och ambitiöst. Det här med att plötsligt vara pc-användare igen är inte lika trevligt dock. Jag får exempelvis inget meddelande när jag får nya mejl, jag kan inte använda min älsklingsfunktion rörliga hörn och allt är lite fulare. Bland annat. Som tur är får jag troligen tillbaka min privata dator i dag. Som otur är har de inte lyckats återfinna nästan något av det som var på den. Nej, jag har inte gjort någon backup, ja, jag ska börja göra det nu.
Så himla trist. Inte för att det var några livsviktiga saker som fanns i den, mest bilder och texter, men sådant kommer ju aldrig åter. Särskilt inte texterna, de som inte blivit artiklar eller blogginlägg.
Men det fanns väl någon högre mening med det också får man anta.
I helgen ska det bli mer sol läser jag i tidningen och det gör mig lite stressad, för jag hyrde en serie i min helt värdelösa videobutik i söndags som jag inte orkade börja titta på förrän i onsdags… och då blev jag så hooked att jag var tvungen att vara vaken till halv två på natten. Likaså i går. Jag kommer inte berätta vilken serie det är, men jag har fortfarande massor av skivor kvar och hade som plan att jag bara skulle titta på den heeeela helgen. Men det går ju inte om det ska bli sol! Aldrig får man vara riktigt nöjd. Nätterna är inget alternativ, då ska jag gå på fest. Får hoppas på ett tjockt molntäcke på söndag, men då ska jag ju vara kulturell med Fia kom jag på nu.
Typiskt.
Det är för övrigt med nöd och näppe det går att titta på dvd hos mig överhuvudtaget. Bilden rullar oupphörligen. Min lägenhet är som en teknisk dödszon. Boxen till tv’n är död, min dator är död, stereon sätter inte igång om man inte lirkar med den i 20 minuter och radioskugga råder. Jag har läst väldigt många böcker på sista tiden. Inget ont som inte för något gott med sig, säger jag hurtigt.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
