Nu

... skulle jag ha suttit på ett plan. Det gör jag helt klart inte, utan jag sitter i stället och surar på flygplatsen i Amman. Ingenting är vettigt 03:30 som Markus sjunger, det har han banne mig oerhört rätt i. Och vädret i Turkiet går inte ens att skälla ut, så jag surar som sagt. I tysthet. Har åtminstone hittat ett gratis wifi med hjälp av en liten man som jag just bråkade på (han vägrade ta visa-kort, sånt gör mig ilsk, särskilt 03:30). Det är bra. Då kan jag sura live and direct och inte bara i mitt huvud.

Om jag missar mitt anslutningsflyg i Istanbul däremot... Då skulle jag inte vilja stå i vägen för den massiva trötthetsvrede som kommer att pumpa ur min slitna lekamen.

Jag vill komma heeeeem!


- Posted using BlogPress from my iPhone