Kom till jobbet, frusen, emlig och vek. Trött trots tio timmars sömn, sur utan någon egentlig anledning, irriterad på det där sättet man har en tendens att bli i slutet av november.
Men när jag sätter på datorn plingar ett mejl från Malin i Damaskus upp. Skulle hemskt gärna citera det, men jag vet inte om jag får det, så jag nöjer mig med att skriva att jag skrattade tills jag låg dubbelvikt.
Och vips, så blev morgonen mycket bättre!
I morgon kommer min mamma hem. Det längtar jag till.
torsdag 26 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Hon längtar också, trots att det just nu är rätt behagligt i Belgrad, sol på terassen med en tekopp och bara tshirt
Skicka en kommentar