Wohooo, hel och hållen i Beirut city, det hade man inte trott för några timmar sedan när Malin och jag satt ihopklämda i ett framsäte på en Chevrolet från typ 1953 vilken körde ner för bergen från Syrien som om den vore jagad av... Mossad. Vad de nu skulle haft här att göra.
I går åkte vi med en lugn och sansad chaufför till Damaskus, där det var kallt och regnigt och lite deppigt. I morse sken dock solen och vi fyndade på Socken samt tittade på Gamla stans små gränder innan vi flydde landet.
Beirut är lika fantastiskt som jag minns det och nyss köpte jag finfina örhängen hos Henry, honom minns du Karin! Vi saknar dig förresten. Jag, Henry, Beirut och snart Toufic som ska plocka upp oss for a night on Monou om trekvart. Dags att skärpa till sig alltså, vore ju trist att gå miste om några "hello welcome" för att man ser ut som ett ras (reclaiming the word, Sanna). I dag har jag bara behövt säga att jag är very married tre gånger. Känns oroväckande.
- Posted using BlogPress from my iPhone
onsdag 18 november 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
hahaha, underbart att höra om dina äventyr i mellanöstern!
Reclaima på du, jag VET vad det betyder EGENTLIGEN....
Jag känner mig VÄLDIGT ensam på jobbet nu, snälla kom hem snart!
Idag har jag lånat dina skor för att jag saknar dig så mycket, och för att fotograferna inte hör när jag kommer med jobb när jag har dom på, hehehe
Henry. Hmm. är det han med de dammiga kopparna? Han på Teddy Store? Eller är det Toufics vän, fats han hette Haini va? Åh jag blir så sjuukt avundsjuk emmat. Du måste berätta allt om lukten, dammet, tanter som pratar franska vid telefonkiosker och bilar i dricks när du är back in town. puss
Skicka en kommentar