Fem, sju, fem stavelser

I går åt jag middag på Judit och Bertil med en person som gärna vill kalla sig Skaldjursallergikern. Jag valde därför skaldjursrisotto. Så jag kunde känna mig helt safe i att få äta upp all min mat själv. Vilket jag sedan ändå inte gjorde, men ändå.

I dag vaknade jag innan min klocka ringde (jag vet, helt sjukt!), skuttade upp och tänkte att jag skulle laga frukost, nu när jag var i så god tid. Tyvärr kunde jag inte komma på något överhuvudtaget som jag kunde tänka mig att förtära utan att få kväljningar. Testade att knapra lite på en bit knäckebröd – nej. Testade att lukta lite på yoghurt – nej. Testade att föreställa mig någonslags äggröra – definitivt inte. Till slut åt jag en halv avokado och drack kaffe. Mmm the joy av en rejäl frukost, oslagbart.

Styrkt av detta satte jag på mig min nya matlagsklänning medan jag lyssnade på Morgonpasset som i dag hade Amelia Whateverdotter som gäst. Ni vet, piratpartisten. Som fått en plats i EU-parlamentet. Är det bara jag, eller verkar hon inte hemskt osympatisk? Hon fick till exempel frågan om världsfred stod på hennes agenda och svarade nej. Hallå? Vem svarar nej på den frågan? Sedan utvecklade hon med att ett fritt internet i och för sig kommer att leda till världsfred. Ja, för kombatanterna i exempelvis Somalias inbördeskrig går ju faktiskt bara och väntar på att det ska bli lagligt för alla att ladda ner film, då lägger de ner vapnen, slutar pirata och börjar ordna mysiga tv-serie-maratons i stället. Med chips. Och dip. HURRA!

På vägen till tunnelbanan hann jag gå förbi biblioteket och lämna tillbaka en bok, som skulle lämnas in senast i dag. Ser ni de två felen i den meningen? 1. Hann göra något på vägen till tunnelbanan, sprang inte som en galning samtidigt som jag försökte klä på mig och rota fram SL-kortet. 2. Lämnade tillbaka en bok I TID.
Herrejesus. Blir nästan rädd för mig själv.

En annan sak jag hann med innan jag anlände till min redaktionen och lyste upp den som den lilla solstråle jag är, var att skriva en haikudikt. Bästa haikudikten i mitt kommentarsfält vinner en limerick. Sätt igång!

I går var jag förresten också hos min sjukgymnast igen. Hon upprepade sitt vanliga gamla mantra om att jag är svag, vilket hon visade genom att pressa ihop mina armar medan jag försökte hålla emot.
DOCK har jag sedan dess testat samma knep på två personer och båda var enligt hennes teori svagare än jag. Avslutade mitt experiment med att vinna i armbrytning mot skrivbordsgrannen. Två gånger. Både höger och vänster arm.
Alltså är jag åtminstone inte svagast i världen.
I rest my case.