Även om jag går på minor rätt ofta, även om jag kastar mig in i hetluft och bränner mig, även om jag går sönder litegrann och vill krypa in i ett litet hål och ligga där i fosterställning, så kan jag inte det. För det är alltid någon som hör av sig, som bjuder med mig på saker, som vill hänga spontant, som vill boka in aktiviteter, som drar med mig ut på saker och som tycker om mig.
I helgen har jag varit i skärgården med världens bästa tjejer. Jag tror det är få förunnat att ha sådana fina människor i sitt liv, sådär nära så det känns helt naturligt och med så skilda egenskaper att det finns en person för varje humör. Min Karin, som påminner mig om hur jag varit i olika lägen av hela mitt liv, som kan mig, som får mig att skratta åt saker som ingen annan förstår. Min Sara, som ryter ifrån, som är rak och stenhård, som är roligast i världen och mjuk precis när det behövs som mest. Min Fia, hon och jag mot världen, som fnittrar och lyssnar och alltid vill vara nära. Min Schnaaada, som är gulligast och charmigast i världen när hon vill, men som också förstår att det inte alltid är särskilt kul och som låter det vara så. Min Lina, som skrattar så fint och lyssnar med ena örat när hon har lust, men som har en taktkänsla och en stämningsavläsare som inte är av denna världen. Matlaget. Världens bästa lag.
Och utöver dessa fantastiska flickor finns det en massa andra fyller upp alla andra funktioner man kan tänkas behöva. Somliga bor långt bort, men är alltid nära hjärtat ändå, som finaste Elin som ska hedra huvudstaden med ett besök i helgen. Andra har en tendens att flänga jorden runt hela tiden (läs: Gabbi), men jag behöver ändå aldrig vara rädd att de försvinner ur sikte. Och jag skulle vilja skriva en personlig hyllning till er allihop, alla er jag inte nämner, men jag hoppas att ni vet ändå. Jag säger trygga gifta paret - mina extraföräldrar, abbeklabbe, blondaste vännen, bästa träningsvännen, lillasystern i mitt hjärta och kusinvitamin. Mariorna. Jillan. Världens upptagnaste man. Men herregud det här blir ju löjligt, det blir en konstig lista, så vill jag inte ha det.
Jag är glad att ni finns bara. Fortsätt finnas. Jag finns alltid för er.
måndag 29 juni 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
åh, vad fint! All kärlek till dig!
Skicka en kommentar