Musarmsbloggen

För er som sitter och undrar hur det GÅR med min arm kan jag berätta att det är lite bättre. I går fick jag massage (riktigt hårdhänt, har blåmärken i dag) som löste upp muskelknutarna som tydligen hindrade blodströmningen och i dag har jag fått ett underarmsstöd, ett headset och ett fungerande höj- och sänkbart bord. Boris är min hjälte. Vaktmästar-Boris alltså. Inte Jeltsin. Han är i och för sig död, så det kanske inte var så överraskande att han inte gjort någon insats för min arm.

Jag trodde ingen på jobbet skulle bry sig så värst om mina löjliga armproblem, därför väntade jag in i det sista med att säga något. Där trodde jag fel. Ryktet om den döda armen har spritt sig till i princip alla chefer i hela huset och de slår alla små lovar om min arbetsplats för att bekymrat fråga hur det gåååår. Tydligen har vårt skyddsombud fått operera sig flera gånger på grund av samma besvär. Det låter ju inte så kul.

Kul är däremot att jag och Jonis åker till Växjö i dag! Dags att återse den lilla Luddeplutten så han inte glömmer bort oss. Denna gång ska jag lära honom säga Emma. Tänker inte komma hem förrän jag uppnått detta mål.