Jag hatar att jag älskar dem, men jag älskar dem så mycket att jag hatar mig

Sms, detta sjuka sätt att kommunicera på. I hate it. But I love it. Särskilt dessa godbitar från senaste tiden:

"Jag har kramp. Du ska inte hem ikväll?" (Så otroligt tvetydligt och ändå glasklart.)

"Quiz ikväll? Ja? Jaaa. Bord är bokat i namnet mitt från halv åtta. Öl bjuds det på. Ok? Fuck you." (Inte så kul om man inte känner till ok fuck you-referensen, men det gör jag och då är det väldigt kul.)

"En smiley som betyder död, som i beck"

"Jadu, ditt lilla djur... Vad sägs om att där vid tio?" (Gotta love när smeknamnen tar slut och folk får ta till saker som "ditt lilla djur.")

"Typiskt dig och inte ens bjuda på vatten... ja, gott te på väg, men nästa kväll sobdags, visst?" (Ni fattar ingenting. Det gjorde inte jag heller. Det är kul.)

"Hörlur. Fast jag skulle inte skriva hörlur, jag skulle skriva härlit, men slant på iphonen."

"Haha, du kan sannerligen charma en åsna, smiley med tungan ut" (Vill förtydliga att det stod smiley med tungan ut, jag har inte skrivit ut det för att jag inte kan göra en sådan.)

"Rulla runt på det havsfuktiga trädäcket med bultande hjärta, jag är där"

Fast ett av de allra bästa smsen genom tiderna måste ändå vara detta, anno 2007:
"Överlevde du? Jag förstår inte riktigt hur min tomatplanta ska klara sig annars..."