onsdag 3 juni 2009

Och jag stod här och du stod här

Ibland kommer jag på hur mycket jag älskar mitt jobb. Ibland skriver sig texter av sig själva på det där flytande, virvlande, fantastiska sättet. Ibland är det så otroligt roligt att jobba.

I dag är en sådan dag.

Att ha ett jobb som är så väldigt fokuserat på personlig prestation kan vara ett helvete, men när det flyter... är det så lätt värt. Men inte ens när det är totalt stiltje och jag vill lägga mig under skrivbordet och skrika för att det går så dåligt kan jag komma på något annat jag hellre skulle vilja göra. Tyvärr, ska jag tillägga. Önskar att jag helst av allt skulle vilja vara VVS-montör.

I dag träffade jag min pappa för första gången på ett halvår. Det var nästan nervöst innan, men så fort jag såg honom kändes det bara tryggt och fint och bra. Pappa, pappa. Önskar att han kunde sluta bo i andra länder jämt, men då vore han å andra sidan inte min pappa tror jag.

1 kommentar:

Jamilla sa...

Naproxen, en tablett morgon och en kväll. Det sa min läkare, och det funkar rätt bra. Dock bara i max två veckor...sen får man hoppas att det gått över. Annars är nog amputaion enda sättet...