I går vaknade jag för 94:e gången inom loppet av en och en halv månad med halsont och snuva. Då bestämde jag mig för att det fick vara nog och bokade en tid hos min husläkare för att utreda om jag är allergisk, har HIV eller bara ett helt värdelöst immunförsvar. Jag fick komma in samma dag. Det kan man antingen tolka som att vård-Sverige är fantastiskt, eller som att min husläkare är mindre fantastisk. Jag tänker inte lägga några ord i munnen på er.
Husläkaren tittade i min hals, min näsa och lyssnade på mina andetag. Han konstaterade därefter att jag inte är allergisk och inte överhuvudtaget sjuk på något vis.
Jag: Men varför får jag ont i halsen hela tiden då? Det har varit så här till och från hela april och maj, jag blir liksom aldrig frisk.
Han: Dina halsmandlar är inte svullna alls.
Jag: Nähä.. Men de gör ont.
Han: De är inte alls svullna eller stora.
Jag: Okej, men ...
Han: De är faktiskt ovanligt små. Det är de minsta halsmandlarna jag någonsin har sett! Otroligt små! Pyttesmå! Det är inget fel på dem, de finns knappt!
Jag: *skjuter honom*
Nej, det gjorde jag så klart inte, jag sa tack och bock och gick och hämtade ut ett recept på (enligt apotekstanten) en livsförbrukning av kortisonspray. Vad den ska göra för mitt immunförsvar är oklart, men jag ska spraya mig med den varje morgon och vara tyst.
Läkaren frågade också om jag har någon hobby. VARFÖR frågar alla det? Det brukar vi ofta diskutera på matlaget, hobbyfrågan, jag har ingen hobby och fann mig inte tillräckligt snabbt för att som Sarah kunna fabulera ihop att jag är väldigt intresserad av löpning.
Han: Någon sport kanske?
Jag: Nja, jag tränar. Fast jag har ju inte kunnat göra det eftersom jag HAR VARIT SJUK SEDAN I BÖRJAN AV APRIL.
Han: Kanske är det därför du är sjuk. Du är för stillasittande, sitter bara framför datorn, ingen motion.
Jag: Jag trodde inte man skulle träna när man har ont i halsen?
Han: Du har otroligt små halsmandlar, så det är absolut ingen fara för dig att träna.
Suck, pust, stön, tack, hej.
Jag kanske borde döpa om den här bloggen till konversationsbloggen, eftersom jag numera enbart tycks citera samtal. Jaja, however. Vi kan hoppas på att det bara är en fas jag går igenom.
fredag 8 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Bloggen är din hobby. Och kortisonen ska dämpa ditt immunförsvar. Verkar som om doktorn i slutändan ändå trodde på dina allergi-teorier. He talks the talk but he doesn't walk the walk, som man säger.
Antingen så har du sjukt roliga samtal hela tiden eller så är du sjukt bra på att återberätta dem på ett roligt sätt. Så mera konversationsblogg åt folket!
Jag gick till läkaren efter att ha haft jag har så ont att jag knappt kan svälja-ont i halsen i två veckor. Jo, lite rött var det väl, men läkaren var mest fascinerade över att han kunde peta så mycket i min hals utan att jag kräktes.
"Nej, du har inte halsfluss" lät diagnosen och jag gick hem med en helt vidrig bedövningsgele som skulle gurglas.
I Leonard Cohens bok The Favourite game skirver han i inldningen (fritt från minnet) att han "inte känner några intressanta människor över trettio som har en hobby". Ett citat som fungerar bra vid presentationsövningar eller hos nyfiken vårdpersonal.
Man kan också ljuga och säga att man gillar att fiska och måla kroki.
Skicka en kommentar