It's not me, it's you

The stories I could tell you. Ni skulle vrida er i skrattkramper.

Men det finns både för- och nackdelar med att ha en öppen blogg som vem som helst kan googla fram och en av nackdelarna är att vissa saker måste censureras.

En av fördelarna är att ni får se bilder på mig ibland. Det uppskattar ni väl? Hade varit fint om jag hade bjudit på en bild nu för att särskilt uppmärksamma detta fina faktum, men man kan inte få allt.

Annars tänker jag mest på inredning i dessa dagar. Jag tänker på min lägenhet när jag ska somna och möblerar i huvudet. Kakis påpekade häromdagen att medelsvensken flyttar tio gånger i sitt liv och att jag redan måste ha passerat detta tal. En snabb räkning gav henne rätt, bara sedan jag flyttade hemifrån när jag var 19 har jag bott i tio olika boenden:
* Albyhuset, vårt härliga, bråkiga kollektiv där det spökade.
* Studentkorridoren på Hake.
* Blekinge läns tidnings äckliga företagslägenhet två sekunder från jobbet.
* En fin, men kokhet, lägenhet med utsikt över inloppet till Karlskrona. (Inloppet? Hittade jag just på att det heter så? Det är nog en fjärd eller så.) Man kunde inte ha fönstren öppna, för då attackerade en miljard insekter som bodde under taknocken.
* En ful, pytteliten lägenhet med dusch i källaren på Saltö, där jag inledde min första samborelation.
* En nästan lika ful, men betydligt fräschare tvåa på ett berg i Örnsköldsvik, där samboendet fortskridde. Den hade träimitationsplastmatta, men åtminstone egen dusch som man slapp dela med diverse missbrukare.
* Världens finaste tvåa i Mälarhöjden som min mamma köpte i ett infall av fastighetsspekulation och lät mig bo i (eftersom hon redan ägde två andra boenden just då). Här bodde jag rätt länge, först ensam ett tag fast med alla sambons grejer, sedan flyttade sambon in, men så flyttade han ut igen och jag var åter allena.
* Pappas och bonusmammas trea på Bäckvägen, tillsammans med diverse inneboenden. Eller de var bara två. Men diverse lät bra.
* Oskars lägenhet.
* Nuvarande fina i Hornstull.

Japp. Elfte gången gillt då! I min nya, egna lägenhet där jag ska bo tills jag dör ska besökare kunna peka på vad som helst och få en förklaring på vad tinget gör där. Det ska inte gå att säga "nej, den tillhör min sambo/mamma/hyresvärd/whatever". Det ska vara emmigt och mysigt och folk kommer troligen tycka att det är "hemtrevligt stökigt" eftersom jag är en så "plottrig" person, som en vän sa häromdagen.
Och jag, jag ska bo. På riktigt.