När man ringt och tjatat på en pressperson tre gånger tänker man sig kanske att personen, som utlovat, jobbar bäst den kan med att försöka hjälpa en. Men icke. Det märker man enklast om man till sist tröttnar och ber att få prata med nästa led i kedjan själv och upptäcker att presspersonen omöjligt kan ha tjatat på den i sin tur, som utlovat, eftersom presspersonen inte har nästa-ledets nummer. Och när presspersonen en stund senare ringer upp och frågar vad jag egentligen ville veta, fem timmar efter att jag först kom med min förfrågan.
Det är i sådana lägen jag måste göra fuck you åt telefonluren samtidigt som jag lägger all kraft på att prata med min trevliga, men bestämda jobbröst i stället för att börja svära okontrollerat.
tisdag 26 maj 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar