Sämre förr. Och bättre.

I går på matlaget tittade vi på gamla kort i Saras fotoalbum. Det var nollningen på gymnasiet, Arvikafestivalen 2001, födelsedagar, fester och studenten i en salig blandning. Vi var unga, vi var glada... och vi var fula.

Faktiskt. Mestadels. Visst, vi kanske var lite gulliga, men det var ändå rätt skönt att komma fram till att vi alla är så mycket snyggare nu för tiden. Min pappa slog i och för sig fast det redan förra sommaren:
"Emma, du blir verkligen bara vackrare och vackrare. Jag var lite orolig för dig när du var i 15-årsåldern, då var du faktiskt ganska ful. Men nu!" sa han och slog ut med armarna.
Hrm, sa jag och valde att se till det positiva i den kommentaren.

Bättre förr-delen av det här inlägget kom till på tunnelbanan hem.
Lina: Jag hörde ett gäng tjejer prata på vägen hit och de var så GROVA. Typ 15 år och pratade bara om att slåss.. de hade slagit ner någons MAMMA! Så gjorde väl inte folk när vi var 15?
Vi: *nickar instämmande*
Lina: Men det kanske helt normalt nu för tiden? Ja. Det är väl det.

Dagens ungdom. Jag säger då det.
Avslutningsvis är det helt sjukt att pytte-Harry fyller sju år i dag. Min nästminsta bror, jag tycker nyss han var tre. Ska inte säga detta till honom när jag ringer och sjunger, det vore att gå ett pensionärssteg för långt.