Matlagstorsdag

Jag är glad att matlaget finns alla dagar, men extra glad vissa dagar. Som i dag. En regnig torsdag när det mesta känns som en blöt filt som parkerat sig någonstans i höjd med bröstkorgen. När man är sugen på att åka raka vägen hem och gå och lägga sig för att sova sig till gladare dagar.

Då får man tvinga sig själv att i stället åka hem till veckans matlagsansvariga och det hjälper alltid. Filten torkar och omvandlas till luddig bomull tätt intill hjärtat. Magen blir full av mat och skratt och kärlek. Mina tjejer. Bästa tjejerna.

I övrigt har jag helt vansinnigt ont i ryggen. Det skulle kunnat bero på gårdagens löprunda, träningsvärken är på andra ställen brutal, men det här känns mer som om jag suttit konstigt. Eftersom smärtan satte in precis efter lunch kommer jag att skylla alltihop på Bisse, som snodde åt sig bästa stolen när vi lunchade ihop och tvingade mig att sitta på en gammal klappstol anno 1912. Tack för det. Tack.

Bisse vill förresten flytta till New York med sin tjej, som jag ännu inte fått chansen att träffa. Hoppas jag får det innan de flyttar så jag kan få komma och hälsa på. New York lär ju vara en av de bästa platserna att ha vänner att bo hos i.
En annan som har New York-planer är annars min mamma, som hipp som happ ska hoppa in som korre där i två veckor framöver. Hon har erbjudit mig att hälsa på, men jag vet inte, känns inte som att man hoppar på ett USA-plan en fredagseftermiddag och återkommer på söndagen.
Även om det vore coolt.