Kidnappad i natten

Klockan halv fyra i morse väcktes jag av ett sms från Malin. Hon skrev att hon var kidnappad av aftonbladare och befann sig på Stureplan, bland annat. I mitt omtöcknade tillstånd fattade jag inte att hon menade att hon var ute och rullade hatt, utan trodde att hon på allvar hade blivit kidnappad. Ägnade fem minuter åt att försöka tänka ut en åtgärdsplan för att rädda henne. Sedan somnade jag om (det gäller att prioritera, sömn, kidnappad vän, sömn, kidnappad vän…) och drömde att jag satt på en frusen sjö som slets upp så jag forsade iväg på ett stort isblock. Vaknade när klockan ringde och var dödstrött trots att jag somnade halv elva.

Spännande natt.

Nyss kom min chef förbi.
Chef: Åh, jag är så besviken, jag hade tänkt att jag skulle be dig skriva något om att småfåglarna har blivit färre.
Jag: Jaha?
Chef: Ja, det har jag nämligen hört. Men nu verkar det inte stämma ändå!
Jag: Nähä?
Chef: Så det är väl onödigt att du ringer och kollar det eftersom det ändå inte verkar stämma.
Jag: Okej?

Försöker han säga mig något mellan raderna tro? Förmodligen ”ring och se till att det stämmer”. Okej, gör väl det då.