Bäst i test

Jag har haft den bästa ledigheten NÅGONSIN (gissar att det var min mamma som anmärkte på det ordet i mitt senaste inlägg) och nu ska ni få höra allt om detta. Grattis till er!

I onsdags inledde jag långhelgen med att afterworka lite med Simon på Ramblas. Vi diskuterade manipulativa människor och kärlek innan jag åkte vidare till Enskede och Sannas mysiga hem. Där fanns hennes två barn och två bröder, samt en flickvän, en kompis och en bebis på plats redan. Sanna hade lagat helt fantastiskt god mat och hennes bröder var så roliga att jag skrattade oavbrutet i de tre timmar jag var där. Älskar sånt.

I torsdags hoppade jag på ett tidigt tåg och hamnade efter några timmar i kalla, snöiga Falun. Blev upphämtad av min kusin Axels mormor som jag träffade senast för kanske… 17 år sedan eller något. Hon tittade smått förfärat på mina strumpbyxeklädda ben och frågade oroligt om jag hade förstått att jag skulle till en liten, kylig stuga. Det hade jag. Stugan ligger ungefär tre mil utanför Falun, nära Bjursås, i en liten by som heter Skogsbo. Jag gick ur bilen för att hjälpa mormodern att inte backa in i en parkerad bil, tog ett kliv framåt och rasade rakt ner i midjedjup snö. Med nyss nämnda strumpbyxor. Axels mormor fattade inte vad jag hade för mig när jag fnittrande och frustande försökte ta mig upp ur hålet och fick förmodligen rejält med vatten på sin ”stadsfolk”-kvarn.

I stugan huserade redan 12 personer. Utöver min kusin fanns där en spanjorska, en britt, en skotte, en kameruan, en malawier, en guatemalaman, en amerikanska, tre göteborgare och en svensk-egyptier. Stugan ligger på en liten kulle som vi ägnade resten av de ljusa timmarna åt att åka ner från på diverse pulkor, kälkar, stjärtlappar och snowboards. Framåt kvällningen började nyårsmiddagen förberedas, fast vi fick inte äta den före Grevinnan och betjänten, bestämde Axel. Jag hatar verkligen Grevinnan och betjänten. Särskilt när jag har varit hungrig i fyra timmar. Just den perioden tillhör därför inte helgens bästa.

Till mat blev det skaldjur, rökt lax, fetaostsallad, kycklinglår, potatisgratäng och pastajox. Vi satte ihop två bord och lyckades tränga oss ner så alla fick plats. Kameruanen (heter det verkligen så? Troligen inte) var dock orolig över faktumet att vi var 13 personer till bords. Oron tilltog när han upptäckte att 13 ljus var tända i rummet. Alla skulle vi dö till tolvslaget.

Fast vi överlevde. Timmarna innan midnatt spelade vi en hetsig form av charader komplett med ett par rejäla gräl gruppen emellan. Jag kände mig helt som hemma. Att umgås genom att käbbla är lite av en familjetradition för mig. Axels spanska flickvän Alicia krävde att vi skulle räkna ner till tolvslaget genom att äta tolv vindruvor de sista tolv sekunderna, men tyvärr räknar inte svensk tv ner från tolv (eller alls faktiskt) så det uppstod en viss förvirring när alla skulle äta vindruvor och försöka kommunicera om vad klockan egentligen var samtidigt. Vi missade tolvslaget, men låtsades inte om det, utan nyårskramades ett par minuter försent i stället. Grannen avfyrade några fyrverkerier, champagnen sprutade, pappa ringde och skrek, jag försökte tvinga folk att skicka massor av sms för att Sverige som vanligt skulle slå sms-rekordet (glömde kolla om vi lyckades) och Alicia försökte reda ut vem som hade ignorerat sin vindruvekopp.

Musiken slogs på, bord och soffor flyttades undan för att ett dansgolv skulle uppstå och sedan dansade vi. Och dansade. Och dansade. Jag har fortfarande träningsvärk i höfterna! Kameruanen snurrade mig så jag halkade i mina raggsockar och for rakt ner i golvet, sedan råkade jag fälla britten som drog mig med sig i fallet och så försökte jag lära DJ:n vikten av att spela PUBLIKFRIANDE musik. Då satte han på Ace of base och så blev det full fart igen.
Fantastisk natt. Den slutade inte förrän klockan åtta på morgonen, då jag fick somna in på min sovplats i vardagsrumssoffan. Klockan elva kom de mest enträgna festdeltagarna tillbaka, så då fick jag gå upp igen. Någon gång då lyckades också malawiern välta ut min linskopp (hittade inte mitt fodral i fyllan och villan) och enbart en lins återfanns. Resten av tiden i Dalarna såg jag således bara på ett öga. Tillverkade en piratlapp av en gummisnodd och ett spelkort (klöver tio, britten tyckte det matchade min stil bäst) och gjorde det bästa av situationen.

Nyårsdagen blev en långsam historia. Vi hängde, målade lite akvarell, åt rester och tittade på tv. Jag med ett öga. Inte att rekommendera.

På lördagmorgonen fick jag skjuts till Falun med de tre göteborgarna som skulle köra hela vägen hem. Vi stannade på ett hotell och åt hotellfrukost och pratade om barn. Visade sig att två av tre göteborgare hade barn, den ena med en tjej som vägrade låta honom träffa barnet. Sorgligt. Sedan släppte de av mig på stationen och så fick jag vänta i sju år på tåget, eftersom det hade FRUSIT FAST i rälsen. Alltså, ärligt talat. Kom det som en nyhet för SJ att det var vinter eller?

Med cirka sju timmars härlig sömn på två dygn i ryggen gjorde jag mig vacker och åkte till Gondolen för att fira farmors 80-årsdag. Fick bästa bordsplaceringen: bredvid min favoritfarbror, mittemot min favoritnästyngstasyster. Godaste maten, mysigaste sällskapet. Fina tal (jag höll ett), glad farmor, varm känsla. Fint.
Därefter öl på hak med järnsläktgänget innan jag vandrade längre bort på söder och mötte upp favvo-Jill, Emma och finaste Malin som äntligen är hemma från Syrien igen. Återigen skrattade jag så jag nästan inte fick luft, mest åt Malin.
Halkade hem i mina högklackade stövlar över istäckta Stockholm och somnade efter ungefär två sekunder när jag äntligen fick gå och lägga mig.

I går städade jag min sanitära o-lägenhet och njöt av att drälla omkring i mjukisbyxor hela dagen. På kvällen åkte jag hem till Tet som bjöd på middag (fast jag fick laga den, som vanligt). Ett tête-á-Tet kan man kalla det. Efter maten hade vi Brad Pitt-film-maraton och åt citrusfrukter i hans soffa, bland annat en jättestor honungspomelo som nu är min nya favoritfrukt. Tyvärr gick jag in i någon slags tillfällig sinnesförvirring när vi tittade på den första filmen, vilken var Snatch. Jag fattade INGENTING. Jag brukar faktiskt vara bra på att fatta handlingar, även när det är flera historier som vävs samman, men nä. Fick hela tiden fråga vem han var och vad den gjorde och vad det var för amerikan som åsyftades. Tet frågade till slut om jag verkligen var vaken. Det var jag. Men för säkerhets skull såg vi en film jag redan sett efter Snatch, så jag skulle kunna hänga med lite grann.

Sen blev jag nästan angripen av ett ungdomsgäng på vägen hem, men även detta löste sig.
Nu är det måndag, fast känslomässigt fredag, eftersom jag är ledig tisdag-onsdag. Hurra! Ikväll kommer fyra personer från nyårsgänget hem till mig och ska sova över till onsdag. Jag vet inte riktigt var de hade tänkt få plats någonstans, jag har trots allt bara en säng och en soffa… men sånt löser sig.

Gott nytt år! Om någon tog sig genom hela den här romanen ber jag att få säga tack och bock.