Hej

Den här veckan har jag hjälpt två olika personer att sopsortera. Det får inte bli en vana, känner jag.

Annars är jag glad. I dag ska jag fira en av de bästa 35-åringarna jag vet i hela världen. Fast först måste jag göra ledsen, hjärtesnörpt vän glad igen. Jag tänker att lite te, kramar och kanske några emmagjorda rim ska råda bot på detta.

I går när jag åkte hem efter vin-kinamat-Rivalhäng med Malin och co råkade jag sätta mig mittemot en gammal dejt på tunnelbanan. Det var jobbigt för alla inblandade, det var inte en särskilt rolig dejthistoria det där. Inte särskilt uppslitande heller i och för sig, men.. jag gillar honom inte. Jag tycker han är en pompös idiot om jag ska vara helt ärlig vilket jag känner för att vara. Han tycker förmodligen att jag är en cool tjej.
Nä.
Det tycker han förmodligen inte, men nu kände jag för att ljuga.

Hursomhelst, nu satt vi där vi satt och tvingades samtala med varandra. Han tyckte ett bra ämne att ta upp var att jag såg ”sliten” ut. Tack för den du, sa jag surt. Sedan åkte vi förbi hans tunnelbanestation och han gick av någon anledning inte av. Förmodligen för att han tyckte det vore en bra idé att gå hem till mig, någon annan orsak kan jag i alla fall inte se.
Han: Nä, men jag bor ju nästan vid din station ändå tänkte jag...

MMM visst.
Någon inbjudan till mig kunde han glömma. Hoppas hans extralånga omväg hem var riktigt kall, mörk och bitter.

Själv är jag som ni märker inte det minsta bitter.
Nä. Men det är jag faktiskt inte. Möjligen över att jag var så korkad en gång i tiden att jag nedlät mig till att dejta den där.

Okej, hej!