Påbörjade mitt träningsliv igen i går, som vanligt i slutet av januari. Sedan brukar jag hålla igång tills det blir juni och varmt och skönt och tråkigt att gå in i kvav träningssal när man kan vara ute och hoppa och skutta. Då joggar jag och cyklar i stället fram till ungefär augusti, när jag slutar med allt och går i ide tills jag i december får ont i ryggen och kommer på att jag faktiskt måste köpa ett nytt träningskort nästa gång jag får lön. Japp. Trodde att det skulle vara vansinnigt jobbigt att börja igen, det brukar det vara, men jag blev knappt svettig. Tyvärr tror jag det beror mer på att jag råkade gå på ett tant-rygg-pass än på min fantastiska grundkondition… men i smyg gläds jag lite.
Efteråt var jag hos bästa Malin och fikade och skvallrade och skönt trött i kroppen kunde jag somna gott vid en helt godkänd tidpunkt.
Fast sedan vaknade jag tusen gånger i natt. Vaknade och var klarvaken och orolig. Utan någon egentlig anledning.
En sådan natt leder alltid till en lika ängslig dag och nu har jag fullt upp med att försöka möta den irrationella, pockande oron med logiska argument. Ibland är det så tröttsamt att vara jag.
Tror dock att kvällens matlag är precis den medicin jag behöver. Hoppas.
onsdag 27 januari 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar