I morse försökte jag ta mig upp ur sängen i en timme. Inte för att jag brukar studsa upp i vanliga fall heller, men den här gången gick det verkligen inte. Hela kroppen värkte, halsmandlarna var helt uppsvällda och om jag bara flyttade tårna utanför täcket höll jag på att frysa ihjäl.
Så jag ringde min chef och sjukanmälde mig, under stor vånda, för jag hade verkligen behövt jobba i dag. Det kändes inte bättre när han sa:
”Är man sjuk så är man sjuk. Men jag hade verkligen velat ha ditt jobb som start i morgon.”
Ja, jo, tack för det du. Övervägde en stund att ringa igen och be dem buda hem min jobbdator och att lotsa fotografen till intervjupersonerna samtidigt som jag tog citat via telefon, men... det föll på att jag faktiskt inte kan prata. Och på att jag har 39 graders feber. Jag jobbar hela, hela, hela tiden, även jag måste få vara sjuk när jag verkligen är SJUK.
Så. I stället har jag sovit typ hela dagen. Tittat på How I met your mother. Haft frossa och värmeslag om vartannat. Ojat mig för att hela jag är en stor värk. Försökt äta en macka, det tog ungefär en timme. Kan. Inte. Svälja.
Tyckt vansinnigt synd om mig själv för att jag missar tjejmiddag ikväll och thai-kväll i morgon.
Men snart kommer i alla fall världens bästa lillasyster hit med filmer och livsmedel. Lillasyster på gångavstånd är det bästa som finns!
fredag 11 december 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så då var du inte hos doktorn idag då antar jag?
Krya på dig nu!
Ja ibland måste man faktiskt sätta ner foten och go out of business. Världen måste funka ändå! Mycket bra beslut att vara sjuk när du faktiskt är sjuk.
Krya på dig!
P&K från F&K
Skicka en kommentar