Emma på hal is

I dag har jag varit på äventyr med en av mina favoritfotografer. I morgon är det julafton och då vill vi ha TREVLIGA saker i tidningen, så vi begav oss till Flottsbrobacken. Cheferna försökte enligt favvofotografen tvinga oss att ta med en tomteluva att sätta på någon i backen, men det vägrade favvofoto. Bra gjort. Bildredaktören mutade honom då med att få gå en timme tidigare om han ändå hittade någon i backen som självmant hade en tomteluva på sig.

Någon sådan hittade vi inte. Däremot en man som var helt rödklädd.
Jag: Är det julen till ära kanske?
Mannen: Eh, nej, det är mina vanliga…
Jag: Säg bara ja!
Mannen: Eh, okej. Ja.

Vad gör man inte för sina fotografer.
En annan sak jag gjorde var att åka sittlift upp till toppen för att han ville fota sittliftåkare. Jag fick inte åka i samma lift som han och objekten, utan följa efter bakom för att kunna intervjua dem däruppe.
För det första är det väldigt kallt att åka snöig sittlift iklädd pennkjol av dräkt-slaget. För det andra är det ännu kallare att ligga och vältra sig i snön under sittliften, vilket jag märkte när den slog omkull mig vid avstigningen och mer eller mindre körde över mig.

En mycket dålig stund för min stolthet. Efter att ha konstaterat att jag inte var skadad skrattade fotografen och resten av skidåkarna som fick bevittna ståhejet gott och länge.
Jag vägrade sedan ta liften ner igen, så vi gick ner för backen. Eller fotografen gick, jag höll i mig i honom och gled. Glatta sulor i en skidbacke är inte att rekommendera. Kom ihåg det barn.

På nervägen gled vi för övrigt förbi en liten kille som hade ramlat i en snödriva.
Jag: Ska jag hjälpa dig upp (eh, det hade ju aldrig gått med glidskorna, men det är tanken som räknas)?
Han: Nej.
Jag: Är det första gången du åker?
Han: Ja. Jag hatar skidor.
Jag: Men det viktigaste är att tänka på att ha tyngden på dalskidan.
Han: Dö.
Jag: Okej, lycka till!

Ungdomen nu för tiden.
Som belöning och plåster på såren åt vi lunch på Svenska sushiköket på hemvägen. Det var gott.