Flyende visdom

Råkade läsa igenom en gammal mejltråd med en vän i upplösningstillstånd. Jag skrev:

"Livet lever sig själv rätt bra om man inte gör sitt bästa för att hindra det. Eller om man inte gör det svårare än det behöver vara, kanske. Saker behöver inte vara så svåra och göra så ont, det har jag upptäckt ganska nyligen. När jag får panik och känner för att åka till Afrika, bli volontär, hångla med en okänd man, får jag påminna mig själv om att jag bara är ovan vid lugn och trygghet. Och om att jag inte behöver må dåligt för att kunna må bra."

Det var ju ganska klokt skrivet. Undrar vad som hände med den visdomen...