Jag och Sara sitter på tunnelbanan en fredagkväll. Uppklädda till tänderna, glada ner i tårna. Vi pratar om något intensivt som vanligt, sitter mittemot varandra, bredvid oss två okända killar som jag såg i ögonvrån när de slog sig ner. Efter en stund känner jag mig påtagligt utstirrad, tänker att han bredvid mig måste titta på något utanför fönstret (i tunneln... eh). Tittar dit, möter hans blick som är fastnaglad vid mig.
Han: Chachacha!
Jag: Va?
Han: Chachacha!
Jag: Eh, vi ska gå av nu Sara.
Han: Nähä, det funkade inte. Men gå då! Gå av ni bara!
Han såg i övrigt helt normal ut. Skenet bedrar så ofta.
onsdag 9 september 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar