Goddag yxskaft (-Emma!)

Jag har ett märkligt ticks som jag måste jobba bort. När jag tar i hand med någon säger jag automatiskt ”-Emma.”. Det låter kanske inte så jobbigt, för oftast presenterar man sig ju när man tar i hand.

Men inte alltid.

Scenario ett:
Kollega: Jaha, hej, det är du som är Emma alltså! *skakskak*
Jag: - Emma.

Scenario två:
Rekryterare: Hej Emma, vad roligt att se dig igen, kul att du kunde komma! *skakskak*
Jag: - Emma!

Ni fattar. Jag framstår ju som en lite efter person. Inte intrycket jag helst vill göra.