Technohatet

I går var jag och hälsade på min Ö-viksvän Johnny, hans tjej Åsa och deras bebis,  som jag inte sett på fem månader. Sist var den därmed en månad och betydligt pluttigare. Agnes, heter bebisen och jag tror hon gillade mig. Alternativt tyckte hon att jag såg väldigt rolig ut. Skrattade gjorde hon i vilket fall, mycket hjärtligt.

Johnny, Åsa och Agnes bor för övrigt i mitt svarta hål av Stockholm. Jag har varit hemma hos dem flera gånger, men jag hittar ALDRIG dit. Det är helt omöjligt. Jag har jämt en känsla av åt vilket håll jag ska gå åt och så gör jag det och sedan slutar det med att jag irrar runt någonstans åt helt fel håll och tvingas ringa Johnny som skrattar trött åt mitt ickeexisterande lokalsinne. ”Och du var stockholmare sa du?” säger han ofta. Fast jag har jag faktiskt aldrig påstått att jag är. Jag är född i Karlstad. Att jag sedan har bott här i större delen av mitt liv har ingenting med saken att göra.

Det svarta hålet omfattar Norrtull, större delen av Östermalm och en del av Vasastan. Om någon känner sig sugen på att ge mig en guidad heldagstur i de krokarna någon gång kan ni anmäla er i kommentarsfältet. Det skulle vara bra inte minst för samhällsekonomin om jag gjorde nytta i stället för att irra omkring så mycket.

När jag hade hälsat på bebisen klart gick jag och min ledbrutna kropp till Friskis för att träna bort smärtorna. Det var åtminstone planen, så här dagen efter kan jag medge att det gick rätt dåligt. Passledaren var ett riktigt litet energiknippe och hon hade laddat stereon med enbart techno. Enbart. Jag säger enbart. 

Det finns inget jag hatar mer än att tvingas träna till techno. Särskilt inte till enbart techno. Särskilt inte när allting redan gör ont. Det var en otäck upplevelse.

Kan man få träningsvärk av massage? Är det i så fall bra massage eller dålig massage? Eller borde jag börja oroa mig för att min rygg är sabbad för all framtid? Det är frågor jag ställer mig.

I dag har jag äntligen fått lön. Jag älskar att vi på det här företaget får lön en dag före alla andra suckers, det innebär fri sikt i sko- och klänningsbutikerna. Och så skiner solen också! Att det är arktisk kyla ute väljer jag att ignorera.