Ny tid ny strid

Jag har fått vin och en bok och många fina ord. Jag har fått svara på frågan ”hur känns det?” minst 20 gånger och ändå inte kommit på något bra svar. Jag har fått bullar och kladdkaka och kaffe och ett skriftligt betyg och många kramar och nu lyssnar jag på regnet mot takfönstret över min arbetsplats för sista gången. 

I morgon ska jag få farväl-öl och samtidigt (okej, kanske inte exakt samtidigt, det vore lite märkligt) säga hej till en ny arbetsplats. Det är inte utan att man blir lite schizofren i dessa dagar.

För ett år sedan var jag precis på väg till Jordanien för tio dagars semester innan nya jobbet satte igång. Jag var inte särskilt förväntansfull, hade bara lyssnat på min pappa som sa att det var en chans jag inte fick missa, hur osugen jag än var. Jag lyssnar nästan alltid på min pappa och han har nästan alltid rätt. Det tog ett par månader, men sedan hittade jag min plats och var så himla, himla nöjd.

Det har hänt mycket på ett år. Jag har byggt upp och kommit till ro, varit nöjd och missnöjd, testat gränser, raserat allt och undrat vad det egentligen ska bli av mig kanske hundra gånger.

Jag undrar fortfarande. Fast inte oroligt, utan nyfiket. Med försiktig tillförsikt.

Februari och mars var två riktigt värdelösa månader i många aspekter. I morgon är det april och jag tänker inte pompöst skriva att det är dags för ett nytt kapitel. Men lite så ändå. Lite så.