Jag kanske inte är snyggast i stan när jag fånler mot solen, men det bjuder jag på. Mössan har jag på mig för att inte jinxa vårvädret. Det är en väldigt viktig grej i slutet av mars och början av april. Alla idioter som slänger på sig shorts så fort temperaturen stiger över sju grader är personligt ansvariga för de snöstormar som automatiskt följer ett sådant beteende, kom ihåg det! Jag vill inte se några bara ben eller armar förrän tidigast i maj från min bekantskapskrets. Då blir det stryk.
I helgen såg jag inte så mycket sol, men däremot fick jag se min favoritfarbror på mitt favoritkafé. Det var inte en slump, han bor i Göteborg, men jag är mycket nöjd med att han och hans tjej tog sig tid att komma förbi mina kvarter och äta frukost under sin vistelse i huvudstaden. Det medförde också att jag fick chansen att hänga vid tunnelbanespärrarna i Hornstull i 45 minuter på lördagförmiddagen. Mellan 10 och 10.45 får man se många som är ute och går the walk of shame kan jag tala om. Det kändes lite som att jag gjorde det också eftersom jag hade på mig samma kläder som kvällen innan och aldrig brukar stå och dricka vatten i tunnelbanan vid den tidpunkten på helgerna annars, men hursomhelst.
Anledningen till att jag kunde vara så pigg och alert och överhuvudtaget använda samma kläder som kvällen innan var att jag gjorde kväll redan vid halv tio-snåret i fredags. Jag och den blonde mannen var på after work på Hornstulls strand och väldigt peppade på liveband och dj:ande av kända artister, men det kunde vi glömma. Det var trevligt ändå och efter en stund fick vi sällskap av två kolleger till den blonde mannen. Plötsligt slog dock den stora tröttheten till och jag blev tråkigast i stan och valde att gå på Ica och handla inför lördagens middag i stället för att följa med vidare ut i natten. Det är roligt att handla när man har afterworkat ett tag upptäckte jag. Jag smög omkring och fnittrade åt olika ordinära saker i frysdisken.
Det kan man också göra en fredagkväll.
Efter farbrorfrukosten i lördags städade jag och diskade och tränade och tillredde en festmåltid (detta skriver jag bara för att jag alltid blir så stolt av dylika aktiviteter, inte för att jag tror ni är särdeles intresserade) och på kvällen dök Gabbi och Ulliz upp. Vi åt och drack vin och bråkade om vad som egentligen styr världen – ekonomin eller identitet (ingen ska komma och säga att vi tjafsar om meningslösheter i alla fall), sen gick Ulliz hem och jag och Gabbi ägnade oss åt Earth hour. Vi släckte alltså lamporna. Jag fick inte ens tända i badrummet när jag behövde gå på toaletten. Då var vi ändå hemma hos mig. Hon är stenhård den där Gabbi.
Ja och så mötte vi upp fler glada tjejer (ibland låter ordet ”tjejer” ovanligt fånigt) och hängde på en tryckarklubb hela natten. Som ett mellanstadiedisco för vuxna. För mig kändes det faktiskt precis som ett mellanstadiedisco eftersom jag upptäckte att arrangörerna gick i samma grundskola som jag, liksom en av bartenderserna och ett par gäster. Samtliga var back in the days en del av det coola gänget. Det var inte jag. Med vissa människor spelar det tydligen ingen roll att det gått över tio år, man hamnar direkt i samma gamla roller igen. Vi ignorerade med andra ord varandra.
Utom i och för sig en kille som frågade om det inte var jag som var jag. Honom hade jag helt glömt bort. Kan fortfarande inte riktigt placera honom, men jag antar att han gick i någon av parallellklasserna.
Söndagen tillbringade jag med att shoppa träningsskor, cykla, fika med Oskar och äta söndagmiddag hos mamma. Jag avrundade med Tillsammans är man mindre ensam och blev blixtförälskad i Guillaume Canet. Synd att jag inte ens kan uttala hans namn. Jag kanske kan kalla honom Gullet när vi gift oss. Hahaha.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar