”Det finns alltid en massa ”tänk om”, ”men om inte” och ”det kunde ju blivit” i varje val vi gör och jag är ändå imponerad (och har varit länge) av din förmåga att aldrig stagnera och våga prova nytt vare sig det gäller karriär, kärlek eller annat. Visst kan det finnas tvivel, men du testar i alla fall saker och jag är helt övertygad om att ditt liv blir rikare av det!”
Kanske en av de bästa komplimangerna jag fått. Själv ser jag mig mest som flyktig och rastlös och som att jag saknar förmåga att bli nöjd, men jag brukar tänka på de där raderna ibland nu. I stället för att skälla på mig själv kan jag ju tänka efter och fundera över hur mycket jag ångrar egentligen, av alla karriärsbyten och uppbrott och flyttar. Jag kommer inte på någonting. Allting har fört mig framåt och det är jag ju rätt nöjd med emellanåt, när det inte kryper i mig av rastlöshet. ”Nöjda människor byggde inte världen” brukade en kille säga till mig en gång i tiden.
Och det är kanske sant, på något vis.
(Fast jag gillar ändå den där Bolibompalåten med Anders Lundin: ”Nöjd, nöjd, nöjd! Mannen här är väldigt nöjd! Nöjd, nöjd, nöjd – han är glad för han är nöjd!”)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar