Har jag dött?

Ja, det känns lite så. Jag är så trött. Min mage gör ont efter ett alltför stort mozzarella-intag till lunch och min hjärna kan bara förstå simpla kommandon, typ ”hämta te”. Nyss var jag tvungen att skriva en artikel genom att sammanställa en massa statistik, då trodde jag på allvar att min stund var kommen.
Tur att det är helg snart. Mindre tur att det är februari när helgen är slut. Har alltid hatat februari. I och för sig innebär ju det att jag inte har några förväntningar överhuvudtaget på den kommande månaden och det brukar vara bra. I värsta fall kanske jag kan hitta någon otroligt bra serie som jag hittills missat och som det gjorts minst tio säsonger av. Då borde jag väl ha att göra hela vägen till mars. Som egentligen inte heller är en särskilt rolig månad vanligtvis.

På tal om att sugas in i tv-serier.
En sommar för ganska många år sedan jobbade jag natt på ett äldreboende, på avdelningen för dementa. Jag är mörkrädd och vågade absolut inte sova som personen jag vikarierade för brukade göra under småtimmarna, då det mest handlade om att ha jour om någon skulle ringa. Jag kan nästan inte tänka mig något otäckare än att väckas av en gnisslande rollator med tillhörande sinnesförvirrad person bakom spakarna, troligen upprepande något suspekt mantra. Hursomhelst, jag kunde ju inte bara sitta och glo, utan var tvungen att distrahera mig själv från mörkerpaniken, så videon (japp, det var på den tiden) blev min tillflykt. Problemet var bara att hitta tillräckligt lättsamma saker att se på för att undvika att skrämma upp mig själv i den läskiga dunkla miljön. Svaret blev extremt gulliga amerikanska komedier – och Gabbis samling av Vänner. Jag tror jag såg åtta avsnitt per natt i två månader. Efter ett tag började Vänner-rösterna prata i mitt huvud, framförallt Rachel, och ta sig in i mina drömmar. Som tur var tog sommarjobbet slut, annars vet man inte hur det hade blivit. Jag kanske hade varit Rachel Green i dag.

Det där får jag tänka på i sökandet efter ny serie att uppslukas av. Vill helst inte att den där Dexter ska börja prata i mitt huvud exempelvis. Eller vill man det?