Sen kom jag på mig själv. Jag är för trött för att skratta åt missuppfattningen, men jag ler lite blekt här i min kontorsstol.
Nyss försökte en redaktör också förklara en ny vinkel som hon gärna ville ha på en text som någon dagreporter skrivit. Jag fattade ingenting. Hon kunde lika gärna ha pratat grekiska. Jag gick bort och frågade igen vad hon menade, men nä, jag fattar inte. Mitt huvud är gröt. Bäst att passa mig, annars blir det grodsidan i Journalisten for sure.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar