Munterheten

Det är så himla kul på jobbet just nu. I går hade vi ett möte där en av punkterna var ”Så klarar vi februari”. Den handlade om att två personer inte får sina vikariat förlängda samtidigt som inga ordinarie kommer tillbaka, en går i avtalspension och nyhetschefen är på semester i två veckor. Detta är alltså bara på vår lilla avdelning. 

När vi hade pratat om det var stämningen i rummet inte direkt på topp inför nästa punkt – som gick ut på att bestämma ett datum för gravöl för de två vikarierna (supertjejer) som försvinner. ”Vi behöver nog många öl” konstaterade min chef. Jo. Det kan man ju misstänka.

I dag hann jag knappt komma till jobbet innan jag möttes av ryktet om att tidningen ska läggas ner, som vår personalchef av någon anledning tycks gå runt och sprida. Jag var direkt tvungen att dra igång en peppkampanj, man kan ju inte lägga sig ner och dö, men jag vet inte hur pass mycket effekt den fick. Folk är rädda och trötta och less. Man kan inte bli annat i den här miljön. Just nu är alla chefer på kriskonferens, inbjudan började enligt uppgift såhär: ”Vi har ännu inte ens börjat se effekterna av finanskrisens konsekvenser...”

Kan vi inte åtminstone komma på ett annat ord för den här tröttsamma finanskrisen? Eller typ avsluta den? Den känns så himla 2008. Jag är redo för någonting nytt, typ glada chefer som sprutar champagne över redaktionen, bonusutbetalningar och fruktkorg två gånger om dagen. Sen är jag nöjd.