Väderstressen som gnager

I dag regnade det innan jag skulle gå till jobbet. Det tyckte jag var skönt. Då kunde jag i godan ro stanna inne, titta på två avsnitt av How I met your mother och bara slöa i allmänhet. Man kan tycka att jag borde ha kunnat göra precis samma sak i vackert väder, men så fungerar det inte. Är det sol måste man gå ut. Och njuta. Även om det gör att man ligger där på gräsmattan och känner sig så stressad och myr-angripen att man bara vill gräva ner sig. NJUT, säger man till sig själv. NJUT NU, i morgon kan det vara dåligt väder! Just i dag kändes det dessutom som att det kunde vara skönt med en paus från strålande sommarväder. Jag började känna mig bortskämd. 

Det där är nog det sämsta med att bo i ett land som har cirka 18 sommardagar. Väderstressen. Den äter upp oss långsamt. 

En sak som är bra är däremot att Sverige vann sin inledningsmatch i Fotbolls-EM, precis som jag hade tippat. Jag vet i och för sig inte om det var så bra att det förtjänade de helt enorma glädjeyttringarna som utspelade sig kring Sergels torg, man kunde närmast tro att vi vunnit VM och dessutom fått igenom fred på jorden, men jag antar att folk har för lite att fira. När jag och Oskar gick hem stod en massa människor och dansade ovanpå en buss i trafik, till exempel. Det gick knappt att ta sig fram bland alla jublande människor i blågult.

Tråkigt nog för alla firar-sugna hade fontänen vid Sergel tömts på vatten för att inte en massa studenter ska besudla den. Folk fick hoppa runt i den utan vatten, vilket inte alls gav samma effekt.

Överlag verkar svenskar vara mycket mer firarbenägna när det är sommar och drägliga temperaturer utomhus. Då kan man gå ut och dricka tusen öl en helt vanlig tisdag, trots att man ska upp och jobba dagen efter. Det kanske är en av de positiva aspekterna med att Sverige bara har cirka 18 sommardagar.