För två år sedan ganska exakt gick vi över Vasabron han och jag, på väg hem, var och en till sitt, efter ännu ett 12-timmars-häng.
”Emma, om du dog nu. Då skulle jag nog faktiskt vara tvungen att vara hemma någon dag från jobbet”, sa han och det låter ju som en helt sjuk kommentar, men från honom, det avståndstagande arbetsnarkot, var den stor.
I dag gick jag över Vasabron igen och tänkte på den där kommentaren. Jag påminde honom om den när jag en stund senare steg in i hans vardagsrum. Och det var skönt att höra att han nog fortfarande skulle tvingas vara hemma från jobbet om jag dog. Kanske en hel vecka. Kanske längre.
söndag 26 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Undrar om man kan mäta sorg i antalet dagar efterlevande är hemma från jobbet? Det är ju en mycket intressant iaktagelse!
Skicka en kommentar