Ibland, inte ofta alls, men ibland slår den till. Saknaden. Den som får mig att vilja messamejlaringaskriva fastän jag vet att det är meningslöst, den som får det att svida till bakom ögonlocken eftersom det inte finns något att göra. Bara genomlida.
Tiden läker alla sår, säger folk ofta. Pffft, säger jag.
söndag 19 april 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
Ja jäklar vad ont den gör när den slår till. Kram!
Skicka en kommentar