Strålande jul

I går sjöng Markus Krunegård Oh helga natt på Nalen. Somliga anser att hans röst inte riktigt räckte hela vägen fram för den låten. Jag tillhör inte dessa somliga. Jag tillhör skaran som blev varm ända in i hjärteroten och log med hela ansiktet. Det kan ha varit en skara bestående av enbart en person, men ändå. Helt fantastiskt bra.

En annan helt fantastiskt bra låt är New York Fairytale, särskilt när den sjungs av Annika Norlin (och David Sandström). När jag blir stor ska jag bli som Annika Norlin. Hon är så cool. 

Massa andra bra låtar var det också och värdparet var roliga och stämningen var god och allting var fint och ÄNDÅ fick evenemanget bara en snål trea (av sex) av min tidning. Det var väl inte tillräckligt svårt och obskyrt antar jag.

I dag vill jag bara youtube:a julsånger, ligga under ett tjockt täcke och filosofera, men den önskningen går illa ihop med min karriär, så jag sitter snällt på min kontorsstol och skriver artiklar i stället. (Förutom just nu då, när jag uppenbarligen bloggar.) Efter i dag och i kväll är det bara tre arbetsdagar kvar innan jag är ledig i två veckor. Oceaner av tid. Jag minns inte när jag var ledig så länge sist faktiskt och jag kan inte relatera till det heller. Det känns för abstrakt med så där mycket ledighet. 

Mest längtar jag efter att läsa böcker och vara världsfrånvänd en stund.