Slut som artist

Om jag skulle sammanfatta den här veckan med ett ord skulle jag inte välja varm, inte heller somrig utan snarast extremhektisk. Jag brukar vara uppbokad, men jag brukar inte vara det samtidigt som jag genomför en flytt och en jobbresa till Gotland. Har sovit alldeles för lite varenda natt och nu börjar jag känna mig som en sömngångare. Energireserven är slut och jag skulle helst gå direkt hem, utan att passera gå och bara lägga mig, men icke sa Nicke för i kväll är det kalas. Min fina Öviksvän Elin har bjudit med mig på sin brors födelsedagstillställning på Boule och berså och en sådan inbjudan säger man minsann inte nej till oavsett hur trött man är. Sleeping can wait until we die, det har jag alltid sagt. Beräknar att dö cirka 01.30 i natt.

Det ska hursom bli jättekul att träffa Elin igen, längtar!

Om två timmar är jag ledig i sex dagar. Orden räcker inte till för att beskriva hur fantastiskt skönt det ska bli. Jag har inget internet hemma än, så det lär bli tyst här, men då kan ju ni skriva lite kommentarer så länge för omväxlings skull (sa hon bittert).

Konstig sak förresten: I går när jag skulle bjuda mig själv på middag och ett glas vitt i Visby (efter att ha tillbringat fem timmar i stekande sol på en åker på norra Gotland, men det är en annan historia) och tog med mig en bok till en liten restaurang nära ringmuren bad servitrisen att få se min legitimation. Jag är 26 och ser för det första inte ut som 17, men om jag för det andra GJORDE det, hur pass vanligt är det att 17-åringar försöker mygla till sig vin när de äter middag ensamma med en bok? Sånt lur sparar man väl till vettigare tillfällen, typ utekvällar med kompisarna? Det gjorde åtminstone jag i min ungdom. Gotläningar...

Jag skyller värdelösheten i det här blogginlägget på sömnbristen, slutkördheten och att jag just skrivit en huvudartikel samt ett reportage. Sedan tog tydligen orden slut. Hejdå.