söndag 5 juli 2009

Don't call me, I'll call you

Jag lever just nu avskärmad från världen. I mitt nya hem har jag varken tv, radio eller internet. I fredags började min mobil tjafsa och nu fungerar det bara att ringa ut från den om man tar ut simkortet och blåser lite på det. Att ringa eller smsa till mig går inte alls. Som tur är har jag en jobbmobil också. Tyvärr testade jag att sätta in mitt privata sim-kort i den för att se om det var min telefon det var fel på. Det var det inte och jag kommer inte ihåg pinkoden till jobbkortet. Hurra, hurra.

Just nu är jag hemma hos min mamma och snyltar internet, men snart ska jag sno hennes hammare och bege mig hemåt igen. Sen ska jag möta upp Fia, titta på hennes nya lägenhet och därefter exakt klockan 19 stå utanför Oskars port så han kan öppna åt mig. Eftersom han bor i ett fort kommer jag inte in om jag inte är där exakt då. Vad gjorde folk före mobilerna tid egentligen? Fattar inte.

Dessutom får jag för mig att massor av viktiga personer i detta nu försöker få tag i mig för att erbjuda mig jobb, pengar och evig lycka. När de möts av min döda mobil stryker de ett tjockt streck över mitt namn och ringer aldrig mer. Det gör mig lätt stressad.

Men ni kan skicka brev! Det är inte helt säkert att de kommer fram heller eftersom min hyresvärd inte orkat sätta något nummer på min port än, men ändå:
Mikrofonvägen 15 i Hägersten. Do it, do it!

1 kommentar:

Jamilla sa...

Jaha. Ja då får vi väl ta det den här vägen... Ska vi springa den här veckan?! :) Jag är ledig många dagar, nästan alla!