Dresscode

I går var det fredag. För att få fredagsfeeling trots att jag skulle tillbringa hela dagen och halva natten på mitt arbete klädde jag mig mycket piffigt i pennkjol, rutig blus och gråa, högklackade pumps. Perfekt outfit för en sekreterare. Mindre perfekt för en person som ibland måste frekventera rastplatser på E4an och klättra upp i förarhytterna på lastbilar för att lyckas intervjua folk. Jag tillhör förstås den senare kategorin. För att göra det hela lite roligare ösregnade det såklart. "HÖHÖHÖ vill du ha skydd från regnet lilla stumpan" sa lastbilschaufförerna inte, men jag såg allt att det var vad de tänkte när jag kom klapprande och försökte ta mig upp för lastbilsstegarna i min opraktiskt tajta kjol.

Ungefär lika opraktiskt var det att klä sig i sandaler när jag skulle hänga en hel dag på en åker i förra veckan. Stunden när jag på eftermiddagen fick tvätta av mina uteliggare-utan-skor-smutsiga fötter i ett handfat på classy Kallis i Visby tillhör inte de stoltaste stunderna i mitt liv.

I dag var en mycket klurig kläddag. I morse (förmiddags, jaja) var jag tvungen att hitta på kläder som skulle passa för fikadejt med Jamilla, elva timmars arbete och sedan utgång. I runda slängar kläder som passar för möjliga åker/rastplats-uppdrag, som är bekväma i minst 15 timmar och som inte får mig att känna mig som en gammal soppåse bland mina vänner när jag möter upp dem efter midnatt. Det sistnämnda kravet override:ar de andra direkt och nu sitter jag här och känner mig obekväm i en snygg, men opraktisk kjol och skor som klämmer på alla möjliga och omöjliga ställen. Om jag skickas ut på en brand eller något är jag bokstavligen rökt (haha, pun intended, varför skriver man förresten "pun"?).
Garderob på jobbet. Jag ser ingen annan lösning. Möjligen att flytta hit, men jag har ju precis flyttat ju.