Love at first sight

Scenario: Visby flygplats klockan sju på morgonen. Jag och fotografen Magnus har precis skakat hand för första gången och står i en kaffekö för att vakna till liv innan vi åker mot Fårösund där vi ska göra ett reportage. I kaffekön möter vi en upprörd man som verkligen behöver en mobilladdare. Magnus går med på att låta honom ladda på hans billaddare i fem minuter. Mannen sätter sig tillrätta i framsätet, brister i gråt, får tröst av framförallt Magnus och sedan tar han till orda.

Ledsen man (LM): När du är i Visby nästa gång ska du komma till mig så klipper jag dig gratis! Och så får du kaffe och en Playboy att titta i.
Magnus (M): Eh, okej.. tack..
LM: Din fästmö har säkert inget emot att du tittar lite i Playboy.
(Jag och M vet inte riktigt vad vi ska säga.)
LM (till mig): Eller hur?
Jag: Det vet jag inte, jag är inte hans fästmö. (Och hade jag varit det hade jag visst haft något emot att han kollade i Playboy, eftersom det troligen är en vidrig tidning, men det sa jag inte. Är inte så talför klockan sju på morgonen.)
LM: NÄHÄÄÄ! Jag var säker på att ni var ett par!
M: Nej, vi träffades för några minuter sedan, vi ska till Fårö och göra ett jobb ihop i dag.
LM: Hahahhaaha, ni kommer bli ett par!
Jag: Nej, det tror jag inte.
LM: Så fort ni kommer till Fårö kommer hon bli din tjej!
M: Ehm, nej, jag har redan en tjej.. eller en fru faktiskt...
LM: SKA VI SLÅ VAD!? Nu slår vi vad! Ni kommer bli ett par, jag vet det bara!
M (något irriterad): Nej, vi kommer inte bli ett par.
LM: Ni är gjorda för varandra. Jag vet det bara. Ni kommer bli ihop i dag, så är det bara.

Det var inte ett dugg obekvämt sådär tre minuter in i bekantskapen med någon man ska jobba med resten av dagen.

Vi blev för övrigt inte ett par.