Jag stannade inte hemma vid teven i lördags. Min kollega Maria, som jag gillar skarpt, (det finns två marior på jobbet och båda är kollegefavoriter) skulle gå på releasefest för ett band som hennes kille kände och ville gärna ha sällskap. Jag var trots min trötthet och sofflängtan inte svårövertalad och det visade sig vara rätt beslut att följa med. Tony Clifton hette bandet som spelade på Alcazar vid Nalen och det var faktiskt jättebra. Jag köpte en skiva och har lyssnat på den halva dagen. Andra halvan har jag lyssnat på en skiva jag fick av Micke i födelsedagspresent. Jag fick två – en för glada stunder och en för ångeststunder, men eftersom jag är en så glad typ så har inte den andra skivan fått hälsa på i cd-spelaren förrän i dag. Och jag älskar den! Jag har inte ångest i dag heller, men den passar lika bra ändå. Massa poppiga låtar som jag inte har hört, men blev kär i direkt. Han kan han, den där Micke.
På vägen hem från spelningen gick vi vilse. Det ösregnade och vi gick och gick på Birger Jarlsgatan, utan att någonsin komma fram till Stureplan. Inte så konstigt kanske, eftersom vi gick åt fel håll. Till slut kom jag på det och vi letade oss så småningom fram till Odenplan, där stackars Maria, som skulle upp halv sju nästa dag, tog tunnelbanan. Jag som stockholmare får ta på mig den. Eller skylla på att jag är född i Karlstad. Maria har bara bott i stan i knappt två år, så hon får vara ursäktad.
Jag har för övrigt gått vilse i samma område förut. Stockholm kring Norrtull/Birger Jarlsgatan/Öfre Östermalm är verkligen ett svart hål i mitt lokalsinne. Mitt straff blev att mina IMPREGNERADE läderskor blev förstörda. Jag som trodde jag var safe nu, när jag hade sprayat och allt. Vem kan jag stämma? Och hur gör jag lädret så där mjukt och fint som det en gång var? Går det ens?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar