Fack-ing fest

Okej, det var en tråkig rubrik, det medger jag. Men sann, för i går var jag på fackfest på Street för typ alla Stockholms journalister (och några från både Västerås och Uppsala, hörde jag ryktas). Det var egentligen helt sjukt, smockfullt med folk och ALLA var journalister. Var man än gick hörde man folk prata vinklar, knäck och morgonmöten med för dålig kreativitet. Var man än riktade blicken upptäckte man någon gammal bekant man var tvungen att heja på. Fördelen med att jobba i en vikarie-karusell-bransch är att man lär känna väldigt mycket människor, jag kände igen säkert 20 procent av de 400 gästerna i går. Nackdelen är väl att man till slut blir rätt less på att träffa nya människor och förmodligen kommer jag väl hamna på samma arbetsplatser som de övriga 80 procenten också om jag ska fortsätta hoppa runt. Mest är det dock positivt!

Det var i vilket fall kul! Jag gillar mina nuvarande kolleger så himla mycket och det var helt okej uppslutning. Jag gillar för övrigt mitt jobb hur mycket som helst. Det är lyx att ha roligt på jobbet. Som en extra bonus fick jag fint beröm av en kille på en tung och seriös arbetsplats. Som vanligt kan jag inte skriva hans namn eftersom alla journalister googlar sig själva. Ofta varandra också i och för sig, så hej på dig om du lyckades hitta hit ändå och fattar vem du är. 

En bra sak med gårdagskvällen var att jag redde ut en viktig släktfråga. Jag är INTE släkt med Claes JB. Det trodde ungefär halva min arbetsplats och de pustade lättat ut när missförståndet klarades upp. Jag förstod aldrig riktigt varför, Claes JB är väl en trevlig typ? (Ja, så måste jag ju skriva eftersom jag fortfarande går efter tesen ”alla journalister googlar sig själva”.)

I dag har jag varit trött. Det blev inte så sent i går, men man börjar ju bli lite till åren har jag märkt. En tröst var att alla var trötta på jobbet i dag, även nyhetschefen. Det struntade dock Norge i och valde att gå ut med sin Gripen-nobb tio minuter innan jag skulle få gå hem. Det kunde jag ju glömma. Tack för den, Norge!

Därmed missade jag återigen en föreläsning och jag tror den här delkursen snart får läggas till handlingarna. Jag har inte ens böckerna.